Stäng
blog-header
juli 13, 2016
Aleksa Lundberg, bloggare
Om miljöpartiet på allvar vill återfå väljarnas förtroende måste de börja leva som de lär. Det är vad en gör när det väl kommer till kritan som betyder något, inte vad en säger. Foto: Janerik Henriksson / TT

Miljöpartiet behöver en nystart – PÅ RIKTIGT

Försäljningen av Vattenfalls brunkolsgruvor till skattesmitande storföretag blev en spik för mycket i den gröna politikens kista, för många av Miljöpartiets väljare och förtroendevalda. Drygt 30 medlemmar gjorde under Almedalsveckan klart att de lämnar partiet.

”Jag har nu begärt utträde ur MP helt, så nu är jag varken politiker eller miljöpartist. Jag skäms över partiet och önskar er alla som inte gett upp än lycka till i kampen!” sade Anna Stensson, kommunfullmäktige på Lidingö, till Dagens industri.

Partiets grundare Per Garthon menade i samma tidning att MP måste vinna en stor politisk seger, i höstens budgetförhandlingar med Socialdemokraterna, för att inte åka ur riksdagen. Om kamraterna i S fortsätter använda partiet som ”nyttiga idioter” måste de lämna regeringen, anser Garthon.

Även tidigare språkröret Lotta Hedström är starkt kritisk till MP-ledningen.

”I vår absoluta kärnfråga klimatarbetet så sviker man. Maktagendan, att sitta i regering till varje pris, är förödande och måste upphöra. Man sitter i regering när man har en styrkeposition att genomföra de viktiga, tunga, långsiktiga sakerna i sin ideologi. Inte för att man vill ha en egen ministerpost”, slog hon fast i en intervju för Sveriges Radio.

I Karlshamn går partiets språkrör Anders Englesson ut och ber om ursäkt för partiets politik. Han säger att han skäms:

”Inte ens jag hade röstat på Miljöpartiet om de hade lagt fram den politik som de nu har medverkat till att driva igenom. Det här blir svårt men inte omöjligt att reparera.”, säger Anders Englesson (MP) till Sydöstran.

I Aftonbladet/Inizos junimätning fick partiet 3,6 procent och hamnade alltså under riksdagsspärren. Förtroendet för språkröret Gustav Fridolin har sjunkit med tio procentenheter och det ska även finnas en besvikelse riktad mot Isabella Lövin.

2014 släpptes en uppdaterad version av rapporten ”Gröna i regering, erfarenheter av europeiska gröna partiers regeringsmedverkan” av Per Garthon och Angela Aylward. Den är delvis baserad på Wolfgang Rüdigs ”Green parties in national governments” från 2002. En av slutsatserna i rapporten är att miljöpartier inte får klamra sig fast vid makten, om inflytandet blir obefintligt, utan ska då i stället återgå till opinionsbildning en tid. Vilket kan göras även via parlamentsplatser.

Det finns flera länder där påverkansarbete utanför regeringsställning varit framgångsrikt. Österrike, Nederländerna och Schweiz bland andra.

”Väljarstödet kan den vägen öka markant, entusiasmen kan pånyttfödas och den indirekta påverkan på regeringspolitiken bli betydande”, menar Garthon och Aylward i rapporten.

Men MP-ledningen väljer, som sagt, att klamra sig fast vid den officiella makten.

Det lilla gröna partiet, sprunget ur gräsrotsaktivisters längtan att uppriktigt ta sig an miljöfrågan -bortom tröttsamma maktspel – har förvandlats till en miniversion av ”House of cards”, med Fridolin som Frank Underwood.

Åsa Romson fick gå trots att det manliga språkröret var huvudorsaken till förtroendekrisen. Partiet accepterar skärpta asyllagar under den värsta flyktingkatastrof världen skådat och säljer brunkolsgruvor till skurkaktiga riskkapitalister. Det som en gång var ideologi och innerligt engagemang är i dag fasad, utan bakomliggande innehåll.

MP behöver en nystart PÅ RIKTIGT och den bör inledas med att Fridolin ställer sin plats till förfogande. Det var en skam att han lät Romson gå ensam till att börja med. 53 procent av medlemmarna anser i dag att han blivit en börda för partiet, så om språkröret menar allvar med sitt tjat om ”att ta ansvar” bör han gå från ord till handling och lämna över till någon som drivs av ideologi.

Ett annat steg i rätt riktning är att partiet följer rådet om att lämna regeringen och bedriva opinion ett slag. Tiden är dock knapp om en vill vända skutan och visa att även ett litet regeringsparti har en smärtgräns.

Hamnar MP under riksdagsspärren i valet 2018, på grund av att väljarna ser dem som maktfullkomliga, lär det bli svårt -kanske omöjligt- att bygga upp förtroendet igen.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se