Stäng
blog-header
september 23, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Människovärdet prioriteras bort av regeringen

I måndags presenterade regeringen sin höstbudget. Ett gyllene tillfälle att visa att de på allvar vill satsa på välfärden i Sverige och till exempel investera i järnvägen, miljövänlig teknologi, underhåll och att bygga bort bostadsbristen. Men det gjorde de inte. Ledstjärnan för det rödgröna styrets ekonomiska politik tycks i stället ensidigt vara ”ordning och reda i de statliga finanserna”.

I finansplanen skriver de:

”Regeringen avser att under resten av mandatperioden bedriva en politik som leder till att sparandet trendmässigt förstärks.”

Göran Greider skriver om detta i tisdagens Metro:

”Vad betyder det? Svar: Att det viktigaste målet för regeringen fortfarande är att få balans i budgeten och att minska underskotten.”

Han påpekar att Sverige har en ovanligt låg statsskuld och en unik position att låna pengar nästan gratis. Så om Magdalena Andersson (S) skulle ta tillfället i akt, och låna nästan gratis, finns alla möjligheter att genomföra den ”investeringschock” Sverige så väl behöver.

”Att inte göra det är, som till och med affärspressen ibland skriver, tjänstefel.”

Regeringen hade även ett gyllene tillfälle att i budgeten göra utrymme för skadestånd till tvångssteriliserade transpersoner. Men inte heller detta gjordes. Det finns bara ett ord för att beskriva den oacceptabla nonchalans som uppvisas för en av de grövsta kränkningar av de mänskliga rättigheterna som gjorts i modern tid i Sverige: Skamligt.

RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund skriver i ett debattinlägg att politiska segrar för transpersoner sällan kommit till stånd genom politisk vilja, utan genom rättsliga processer. Nu hade vi, som arbetar för att staten ska betala ut skadeståndet, hoppats på att slippa gå till domstol ännu en gång. Att makthavarna skulle förstå det orimliga i att neka oss upprättelse. Men uppenbarligen är det dags att återigen uttala den berömda repliken ”see you in court”.

När en dessutom lägger till att den sista tvångssteriliseringen ägde rum efter att kammarrättens dom (om att steriliseringskravet omedelbart skulle sluta gälla) trätt i kraft – för att informationen inte förmedlats i tid – framstår nonchalansen som än mer hjärtlös. Att transpersoners liv och välbefinnande rankas lågt visste vi redan. Men nu undrar jag om våra liv och vårt människovärde spelar någon som helst roll för den svenska staten?

Det känns på riktigt när en så uppenbar kränkning av ens värde som människa bemöts med en axelryckning. Jag reagerar med hela min kropp, mitt känsloliv och min sinnesro.

FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym omänsklig behandling har fördömt tvångssteriliseringarna och Europarådets kommitté för sociala frågor, hälsa och hållbar utveckling uppmanar bland annat Sverige att be om ursäkt och betala ut skadestånd. Vad mer behöver ni?

Politik är att vilja och sittande regering vill tydligen ha ordning och reda i budgetkalkylen och minska underskotten i så hög utsträckning som möjligt. Satsningar i den gemensamma välfärden, byggandet av bostäder, en fungerande tågtrafik och återupprättandet av tvångssteriliserade medborgares människovärde får duktigt sälla sig till de lägre rankade punkterna på prioriteringslistan.

Är det värdigt ett demokratiskt välfärdsland som Sverige?

Sök på Politism.se