Stäng
blog-header
januari 13, 2016
Aleksa Lundberg, bloggare
Under 2015 ökade antalet hatbrott mot främst transkvinnor. Foto: Randall Jenson/Kansas City Anti-Violence Project/AP/TT

Män som hatar transkvinnor

2015 var på många sätt ett framgångsrikt år för transkampen runt om i världen:

  • En statlig utredning i Sverige lade fram ett förslag om att alla över 15 år ska kunna byta juridiskt kön genom en ansökan till Skatteverket. Norge gjorde detsamma.
  • Malta fick en lagstiftning som ovan genomklubbad. Denna förbjuder även läkare att göra ingrepp på barn som fötts med oklart kön innan barnet kan ge sitt medgivande.
  • Irland och Italien följde Maltas exempel om att förenkla byte av juridiskt kön.
  • I populärkulturen ökade synligheten, inte minst tack vare Caitlyn Jenners öppenhet kring komma ut-processen.

Men samtidigt ökade antalet hatbrott mot, främst, transkvinnor. I Europa mördades 271 transkvinnor och mörkertalet är sannolikt stort. I USA mördades 23 transkvinnor, vilket är snudd på dubbelt så många som året innan. 22 av kvinnorna var rasifierade, 13 var under 25 år gamla, flertalet kom från fattiga förhållanden och hade tvingats in i prostitution.

Sajten Broadly publicerade en uttömmande text i slutet på året där de strukturella orsakerna bakom våldet kartläggs. (Jag rekommenderar alla att läsa hela.)

Några av de mord som inträffade 2015:

  • Casey Haggard, en 66-årig transkvinna, fick en kniv stucken genom halsen av ett gäng killar som vinkat henne till sig. Hon dog kort därefter. Trots iakttagelser från vittnen, som pekar mot att detta var ett hatbrott, menar polisen att så inte är fallet.
  • Papi Edwards, en 20-årig transkvinna, sköts till döds av sin dejt Henry Gleaves vid ett hotell där hon bodde med två vänninor. Vännen Tifanny (som inte vill uppge sitt efternamn) berättade för polisen att ”Papi blev skjuten för att hon var transkvinna”. Ändå menar polisens utredare att offret ”tydligt var en man” och att det inte rör sig om ett hatbrott. ”De bryr sig inte om transpersoner”, menade Tiffany i en artikel i Buzzfeed News. ”Samhället förstår inte hur transkvinnor lever sina liv, så de kallar oss män. De är trångsynta.”
  • Yazmin Vash Payne höggs ihjäl med kniv av sin pojkvän Ezekial Dear. Efter mordet tände Dear på lägenheten och lämnade sin flickvän kvar att brinna upp.
  • Mercedes Williamson, 17, mördades av sin älskare och begravdes i älskarens pappas trädgård.
  • Zella Ziona sköts ihjäl i en gränd av sin pojkvän då hon flirtat med honom offentligt. Enligt en polisrapport blev pojkvännen generad av att Ziona dök upp när han var bland vänner.
  • 36-åriga Tamara Dominguez blev avsläppt på en parkeringsplats av en man som kört henne dit. Efter att ha stigit ur bilen blev Dominguez överkörd av mannen upprepade gånger tills hon dog. Mannen nöjde sig dock inte med detta utan fortsatte köra över henne.

I en intervju i Broadly säger queerteoretikern Judith Butler att det är viktigt att uppmärksamma att i princip samtliga gärningspersoner är män.

Våldet mot transkvinnor handlar om mäns behov att upprätthålla den kulturella strukturen av manlig makt och maskulinitet. Morden är en maktdemonstration, ett sätt att säga ”Jag bestämmer vem som ska leva och dö”, menar Butler. En kan spåra mäns våld mot transkvinnor till stunden då männen konfronteras med det faktum att ”det finns människor som har krossat systemet genom att frigöra sig från förmodade gränsområden för kön”.

I fallet med Tamara Dominguez, tänker Butler såhär:

”Dödsögonblicket inträffar, men han är inte klar. Varför? För att han vill utplåna varje spår av sin egen relation till den levande personen (Dominguez) och utplåna en del av sig själv samtidigt. Men också statuera sin absoluta makt och sin maskulinitet som en del av den makten.”

Hen trycker även på vikten av förståelse för att könsidentiteten inte kan avskiljas från övriga omständigheter av offrens liv. 91 procent av de mördade transkvinnorna i USA 2015 var rasifierade, de flesta kom från fattiga förhållanden och många var sexarbetare.

”En rörelse som kämpar för att skapa en bättre värld för transkvinnor att leva i borde alla ansluta sig till, oavsett hur vi identifierar oss… Kanske en gemensam kamp för rätten att själv få skapa sin identitet behövs för att länka samman en rörelse mot transfobi med kampen mot rasism och fattigdom, mot homofobi och misogyni och mot ekonomiska ojämlikheter. Att bekämpa transfobi är, och ska vara, centralt för alla dessa kamper. Alla dessa är liv som räknas.”

Behövs det sägas något mer? Jag hoppas innerligt att 2016 blir året då en sådan kamp kommer till stånd.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se