Stäng
blog-header
juni 21, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
Kan Fi röra om i grytan igen under nästa års valrörelse? "Ja", säger Gudrun Schyman. Själv är jag inte lika säker. Foto: Henrik Montgomery/TT

Löneskillnaderna består – blir jämställdheten valfråga igen?

Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter minska, även om det tycks vara en bit kvar till målet.

Enligt Medlingsinstitutets rapport, en bearbetning av lönestatistiken för 2016 som släpptes i tisdags, är det i dag tolv procents löneskillnad uträknat på hela ekonomin. En minskning med en halv procentenhet jämfört med förra året.

Genomsnittslönen låg 2016 på 32 800 kronor. Högst lön hade manliga tjänstemän i privat sektor (44 100 kronor). Lägst lön hade kvinnliga arbetare i samma sektor (25 300 kronor).

– Den viktigaste förklarande faktorn till löneskillnaden är att kvinnor och män arbetar i olika yrken, säger John Ekberg, statistikansvarig på Medlingsinstitutet.

Men när en tar hänsyn till lönepåverkande faktorer – alltså yrke, utbildning, ålder, arbetstid och sektor – så återstår fortfarande en oförklarad löneskillnad på 4,5 procent.

Enligt John Ekberg kan det bero på att kvinnor i genomsnitt arbetar färre timmar och i högre utsträckning jobbar deltid. Vilket ju i sin tur beror på att kvinnor oftare är hemma med barnen, vårdar sjuka närstående och så vidare. Gamla könsroller spökar än, även om trenden går åt rätt håll, med andra ord.

Under förra valrörelsen var ”feminism” modeordet framför andra och det vurmades något oerhört för jämställdheten.

Feministiskt initiativ (Fi) ”hotade” ju med att ”knycka” dyrbara riksdagsplatser (som många såg det). Jag var då själv engagerad i Fi:s valrörelse. De etablerade partierna gjorde sitt yttersta för att få Fi att framstå som överflödiga. ”Feminism utan socialism” blev Liberalernas paroll till exempel. Varje partiledare (minus Åkesson såklart) slog sig för bröstet och kom ut som jämställdhetens försvarare.

Nästa år är det åter dags att bege sig till valurnorna och frågan är hur det blir denna gång. Kommer partierna känna sig nödgade att prioritera jämställdhet även 2018? I dagsläget verkar de ju mest upptagna av ”tuffare tag” och åtstramningar av mindre priviligierade gruppers mänskliga rättigheter. Regeringen verkar dessutom livrädda för att driva igenom rättvisepolitik. ”Hellre fortsatt låga skatter, bara ingen kallar oss socialister!” Typ.

Gudrun Schyman, partiledare för Fi, tror dock att det kan bli en ”favorit i repris”.
– I takt med att våra opinionssiffror stiger kommer frågorna att flytta allt högre upp på den politiska dagordningen. Så blev det i förra valet och så kommer det att bli nu. Jag hoppas bara att det är många som kommer ihåg hur tyst det blev efter valet, skriver hon i ett mail.

Schyman menar att de ännu stora löneskillnaderna innebär stor ekonomisk förlust för kvinnor. Särskilt om en räknar under en hel livstid, vilket ju pensionen baseras på.
Varje könsbaserad orättvisa på arbetsmarknaden permanentas i pensionen, ända in i döden. Aldrig har så många kvinnor blivit så ekonomiskt beroende av sina män. Eller av staten. Och detta administreras av en feministisk regering! Det stolta jämställdhetspolitiska mål som heter ”ekonomisk självständighet i livet och livet ut” har vi långt till att uppnå.

Fi:s förslag för att skynda på processen är bland annat att skapa en jämställdhetsfond, som ska bekostas med höjd arbetsgivaravgift. En halv procent anser partiet att privata och offentliga arbetsgivare ska betala extra. Företag som vill gå före i frågan ska därefter kunna ansöka om initialt stöd. Ytterligare ett förslag är att Medlingsinstitutet får jämställda löner som ett prioriterat uppdrag, före andra åtaganden.

Jag är inte lika övertygad som Schyman om att jämställda löner kommer att prioriteras i valrörelsen, men hoppas verkligen hon får rätt. För det måste bli ett slut på den deprimerande politiska sörja där de flesta tycks lida av idébrist och högersjuka.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se