Stäng
blog-header
december 10, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare

Ladies and gentlemen, we were wrong!

För tre veckor sedan gick säkerhetspolisen, Säpo, ut med att en ung man från Irak anhållits i sin frånvaro, skäligen misstänkt för förberedelse till terroristbrott i Sverige. Dagen därpå fanns mannens namn och bild i Expressen.

Därefter var det kört, rapportering förvandlades till rena konspirationsteorier och flera medier valde att kalla den misstänkte mannen för ”terrorsvensken” eller ”IS-terroristen”. Två dygn efter Säpos presskonferens – och mediernas terrorjakt – stod det dock klart att mannen var oskyldig.

Huruvida polisen skött eller misskött sitt jobb är svårt att bedöma, eftersom det inte finns någon information om orsakerna bakom anhållandet att tillgå. Enligt den tidigare misstänkte mannens advokat ska polisen ha agerat korrekt utifrån den information de haft. Hur händelsen rapporterats är däremot lättare att kritisera.

Publicistklubben (PK) bjöd i måndags in representanter, från både polis och media, till debatt om hur det kunde gå så fel. Polisen hade svårt att ta till sig någon som helst kritik (till och med för tweeten ”Ladies and gentlemen, we got him”, som sedan också blev rubrik i Göteborgs-Posten) och medias representanter var inte så mycket bättre.

Eller rättare sagt: från medias håll var det Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen, som hade svårt för kritiska frågor. Han menade att det som publicerats var fakta och att inga fel hade begåtts. ”Mannen var ju misstänkt och eftersom vi inte visste bättre då så var det rätt att publicera. Vi var många som resonerade på samma sätt.” var kontentan. Med den logiken kan nästan vem som helst friskriva sig från i princip vad som helst.

Allmänintresset var ett annat betydande argument för Mattsson:

”Det är klart att en sådan här exceptionell nyhet där det råder stort allmänintresse gör att alla medier försöker få fram så mycket som möjligt att redovisa så sakligt som möjligt.”

Jag vet inte om jag köper att det var gedigen, saklig information till läsarna som var anledningen till att namn och bild smackades upp på förstasidorna. Hur blir allmänheten klokare av att se bild på någon polisen utreder för terrorbrott på den svagare misstankegraden?

Nä, mer troligt är att kåtheten att sälja lösnummer och vara först ut på sajten med årets nyhet tog överhanden. När någon av de 20 000 poliser som hade tillgång till materialet valde att läcka blev det omöjligt att hålla huvudet kallt och fingrarna i styr?

Det är nästan surrealistiskt; en 22-årig asylsökande har lidit enorm publicitetsskada och alla ansvariga tävlar om att svära sig fria från skuld.

UNT:s chefredaktör Charlotta Friborg och tryckfrihetsexperten Nils Funcke ville förvisso analysera och problematisera till en början, men verkade nästan frivilligt ge upp efter en stund för Mattssons perspektiv. Det var lite som att ”buffligast vinner”. Sakinnehållet i vad som sägs åsido.

Det gjorde mig rent ut sagt förbannad.

”Är det de här vi litar på ska föra den etablerade debatten, rapporteringen och samhällsanalysen framåt?” tänkte jag tyst.

Varför är det så svårt att visa ödmjukhet, ta in att det blev fel och försöka dra lärdomarna av det? Vi har pressetiska regler som en trygg karta att hålla i när det stormar. Använd dem. Håll på ”smaskiga” uppgifter en dag extra just in case. Skit i att vara först, det här handlar om människors liv, konkurrens- och marknadstänk måste få stå tillbaka för viljan att ha rätt.

Som chefredaktör och ansvarig utgivare måste man åtminstone kunna se sin egen del i ett rätt osmakligt förlopp. Annars kanske det är dags stryka ”ansvarig” och bara kalla sig utgivare.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se