Stäng
blog-header
maj 23, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
Facebooks grundare Mark Zuckerberg tror inte att censur är rätt väg att gå. Det finns alternativa sätt att hjälpa personer som hotar med att begå självmord live på sajten, menar han. Foto: Noah Berger/AP/TT

Jo, Facebook – Ibland finns faktiskt rätt och fel

Facebooks hemliga riktlinjer över vad som får publiceras på sajten har läckt ut.

I söndags offentliggjorde tidningen The Guardian innehållet och läsningen är minst sagt förvirrande. För att inte säga obehagligt inkonsekvent.

Till exempel är det enligt regelverket helt okej med kommentarer som: ”To tap a bitch’s neck, make sure to apply all your pressure to the middle of her throat”. Uppmaningar som ”Let’s beat up fat kids” och ”kick a person with red hair” går också bra.

Däremot ska Facebooks moderatorer radera inlägg som ”Someone shoot Trump”. Eftersom presidenter – i likhet med bland annat hemlösa, aktivister och journalister – utgör en skyddad kategori människor.

Att sända live när en skadar sig själv är inget Facebook vill stå i vägen för. Ståndpunkten förklaras med att den som lider inte ska behöva bli censurerad. I stället tror sajten att en ”självskade-sändning” kan skapa debatt om psykisk ohälsa. På samma sätt kan inlägg som visar våldsamma dödsfall bidra till ökad medvetenhet om mentala sjukdomar.

*Paus för valfri reaktion. (Själv känner jag mig lätt illamående.)*

Nakenhet är dock inte särskilt poppis. Oavsett syfte är det strängt förbjudet att publicera material där ”hela härligheten” syns. Så länge det inte rör sig om ”handgjord konst” vill säga. Det är inte ens okej att lägga upp den ikoniska bilden från Vietnamkrigetdär en liten naken flicka skrikande flyr bombningarna. Att en sådan bild har potential att skapa samhällsdebatt tycks plötsligt inte spela någon som helst roll.

Inkonsekvensen tycks råda även här, för helt plötsligt är det fine med bilder på nakna barn – om de befinner sig i andra världskrigets förintelseläger. Varför man gör olika bedömningar framgår inte av dokumenten.

I januari våldtogs en kvinna i Uppsala av tre unga män och övergreppet sändes live på Facebook. Enligt SVT Nyheter ville sajten då inte ställa upp på någon intervju gällande ansvarsfrågan. Svaren kom i stället via mail där man menade att Facebook förlitar sig på att användarna anmäler brott som läggs upp.

Monika Bickert, tjänstens globala policychef, uppger att – eftersom sajten nästan har två miljarder användare – är det omöjligt att ta fram regler som passar alla.

– Oavsett var du drar gränsen kommer det alltid att finnas gråzoner. Till exempel är gränsen mellan satir, humor och olämpligt innehåll ibland mycket grå. Det är väldigt svårt att avgöra om vissa saker hör hemma på sajten eller inte, säger hon till The Guardian.

Låt mig, för ovanlighetens skull, i det här avseendet komma ut som moraltant.

Tvärtemot det som Facebook påstår, att vuxna användare ska få välja om de vill titta på (exempelvis) våldsamma dödsfall eller inte, så anser jag att det självklart måste finnas gränser. Filosofiska diskussioner om gråzoner kan inte appliceras på virala livesändningar där människor far illa. Facebook ska väl inte vara en estetiskt snyggare version av Flashback?

Det har sedan länge lyfts fram kritik från flera håll om att sociala medier, som tjänar enorma pengar på sina användare, måste ta ett större publicistiskt ansvar för vad som tillåts under deras tak. En högst rimlig synpunkt.

Själv anser jag att punkt tio i The Guardians egna policyregler väl sammanfattar ett sådant ansvar:

Även om ”samtalet är allas” så är ”plattformen vår” att rå över.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se