Stäng
blog-header
juni 29, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare
President Obama borde ta till sig av kritiken som HBTQ-flyktingar lyfter. Foto: Evan Vucci/AP/TT

HBTQ-aktivisternas svek mot Jennicet Gutierrez är skamligt historielöst

När den papperslösa transkvinnan Jennicet Gutierrez avbröt president Obamas tal i Vita Huset förra veckan, om legaliseringen av samkönade äktenskap och HBTQ-rättigheter, dröjde det inte länge innan hon eskorterades från platsen. Ciskönade, homosexuella män (mestadels vita) ropade åt Gutierrez att hon skulle vara tyst och att presidentens tal inte var till för henne utan ”för oss alla”.

Gutierrez skriver själv i Washington Blade om varför hon avbröt presidenten:

”HBTQ-communityt stoltserar stort med mångfalden inom rörelsen och framstegen vi har gjort genom åren. Men för HBTQ-migranterna har utvecklingen inte varit lika framgångsrik, vi får fortfarande stå ut med diskriminering i vår vardag. Jag hade turen att bjudas in till Vita huset för att lyssna till president Obamas tal där han erkände HBTQ-rörelsen och berörde framstegen som tagits. Men samtidigt som han pratade för rasifierade transkvinnor vilka utsätts för våld, så håller hans egen administration HBTQ-flyktingar i arrest. Jag talade ut på grund av att våra frågor och vår kamp inte längre kan ignoreras.”

Enligt Gutierrez artikel är migrerande transkvinnor tolv gånger mer utsatta för diskriminering på grund av deras könsidentitet. Om en lägger till flyktingstatusen ökar risken ytterligare. Transidentifierade flyktingar utgör en av 500 som hålls i arrest, men står för en femtedel av de som utsätts för sexuella kränkningar vilka sker inom ICE (US. Immigration and Customs Enforcement).

Våldet och kränkningarna kommer från tjänstemännen på ICE och andra fångar, skriver Gutierrez. Transkvinnor felkönas, utsätts för övergrepp och sätts i fängelser för män.

”Jag tog bladet från munnen under ceremonin i Vita huset för att kräva respekt och medvetenhet för hur vi identifierar oss och för att de transidentifierade flyktingarna ska släppas ur häktet nu… Det krossar mitt hjärta hur min protest togs emot av presidenten och åhörarna. Att avbryta en makthavare går i linje med hur Pride kom till. Jag avbröt för att tiden är mogen för HBTQ-migranternas kamp att bli tagen på allvar. Jag stod upp för vad som är rätt. I stället för att tysta våra röster borde president Obama ställa sig på vår sida och göra det enda rätta för HBTQ-migranterna.”

Prides historia går sannerligen i den civila olydnadens tecken. Under 1990-talet verkade den så kallade ACT UP-rörelsen, bestående av homosexuella cismän som störde tillställningar som verkade mot homosexuellas rättigheter. Bland annat stormade rörelsen en katolsk ceremoni där Biskopen John O’Connor predikade och spred fördomar om kondomanvändning och AIDS. Protesten anses vara den största mot en kyrka och resulterade i att 43 personer arresterades. Medierna rapporterade om händelsen som ”en skändning av den katolska tron”.

ACT UP-aktivisternas rättmätiga uppror legitimerar att vi i dag kallar dem för hjältar i kampen för alla människors lika värde. Men om en ska lyssna på de (förvånansvärt många) HBTQ-aktivister som nu definierar Jannicet Gutierrez så borde vi kalla dem för häcklare.

Och visst är det märkligt tyst ifrån de starka och viktiga röster som i vanliga fall tar strid för samhällets mest utsatta? I nästan en vecka har jag väntat på att få läsa ett uttalande från skådespelerskan och transaktivisten Laverne Cox. Men inte en rad om händelsen i Vita huset. Har framgångarna redan lyckats tygla Cox unika och viktiga röst att smidigt runda av när det verkligen gäller?

Genom att se till hur samhället behandlar de mest utsatta inom communityt (som HBTQ-flyktingarna i detta fall) uppdagas det svart på vitt hur systemet ser på vår grupp och hur vi är ”värda att behandlas”.

USA:s ja till samkönade äktenskap är dessvärre inte den jämställdhetsrevolution många av oss längtar efter. Snarare verkar det vara en chimär. Hatet, våldet och morden sker fortfarande och drabbar de mest utsatta.

Men vi priviligierade HBTQ-personer sväljer äktenskapsbetet med hull och hår, trots rapporter om den allvarliga situationen för HBTQ-migranter. Så länge vi får säga ”ja” i kyrkan kan vi se mellan fingrarna om de misshandlas i häktet eller deporteras till sina hemländer där de riskerar tortyr.

Varför solidariserar vi oss inte?

Jag märker hur jag hela tiden på väg att skriva att ”det självklart är ett viktigt steg på vägen med legaliseringen av samkönade äktenskap”. Men att se Obama bli irriterad och vilja kasta ut Gutierrez samt besvara hennes vittnesmål, om amerikanska statens inhumana behandling, med ”Du är i mitt hus och äter av mina snittar” förvandlar regnbågsskimret över Vita huset till något helt annat än ett mångfaldsbejakande paradis.

Lite som att dealen är: ”Ok, ni får gifta er överallt i USA. Håller ni käft då?”

”Ja, vi lovar!”

”Men vi HBTQ-flyktingar då…”

”Schhh!!!! Det här är inte för dig, det här är för oss alla! Kan någon vara snäll att ta personen ut ur Vita huset (och nationen USA), tack.”

Rasifierade transkvinnor som flyr för sina liv till ”the land of the free”, från andra delar av världen där de riskerar att misshandlas eller mördas, verkar inte räknas in i begreppet ”alla”.

Transkvinnan Victoria Arellano, som dog 2007 på grund av att hon nekats sin HIV-medicinering av ICE-tjänstemän och därför dog en smärtsam död i AIDS, verkar inte heller rymmas inom begreppet ”alla”. (Arellanos livsöde var en av anledningarna till att Gutierrez valde att ”störa ordningen” under Obamas tal. Självklart även det faktum att det aldrig deporterats så många flyktingar ut ur USA som under Obamas tid som president. Tack Johanna Marsielle för länkar!)

De mer priviligierade HBTQ-personerna, vilka nu upplever sig frigjorda av att äntligen få gifta sig på lika villkor som heterosexuella, visar upp ett märkligt svalt intresse för HBTQ-migranternas ohållbara situation.

Det finns inga andra ord att beskriva beteendet med än skamligt och historielöst.

”Häcklaren” i vita huset (som Gutierrez kallats av otaliga medier) är långt ifrån en häcklare. Att hon alls kallats det ordet är helt…

Jannicet Gutierrez är en modern Sylvia Rivera och en sann hjältinna.

Det är dags för oss priviligierade HBTQ-personer, vilka slipper dela HBTQ-flyktingarnas öden, att lära oss av vår historia och vägra att upprepa den. 2015 ska ingen inom vårt community behöva utstå burop eller hyschningar när de vittnar om inhuman behandling. Gutierrez förtjänar känna att vi som tillhör gruppen lyssnar, förstår och tar strid för de som lika gärna kunnat vara vi.

Tiden är kommen att bryta med den destruktiva delen av HBTQ-historien.

Lästips för ämnet:

New York Times

FUSION

Think Progress

Guardian

LA Times

Black Girl Dangerous

Advocate

Sök på Politism.se