Stäng
blog-header
juli 8, 2015
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Pontus Lundahl/TT

Fuck you very much, Patriarkatet!

I fredags sändes skådespelaren Saga Beckers sommarprat i Sveriges radio P1, där hon berättar om uppväxten, mobbningen i skolan, självskadebeteendet och det viktiga i att ta makten över sitt eget liv. Erfarenheterna som skildras vittnar om förhållanden många transpersoner lever under i det tysta.

Becker pratar bland annat om hur hon som yngre sökte sig till män, vilka utnyttjade sårbarheten och vilsenheten. Vid ett tillfälle fick hon en mans kuk nedkörd i halsen så våldsamt att det blev svårt att andas. Ändå såg hon sig inte som våldtagen. Hon hade ju ”inte blivit tagen med våld”. Men idag förstår hon att det som hände var ett övergrepp.

Jag kan inte nog tacka Saga Becker för modet att berätta om de smärtsamma erfarenheterna. Jag, som hon, är övertygad om att det räddar liv.

Som ung transtjej, i tidiga 20-årsåldern, utsatte jag mig också för riskfyllda sexuella möten med män som utnyttjade min sårbarhet. Ett sådant möte resulterade i att jag inte kunde svälja ordentligt på några dagar då mitt svalg hade tänjts ut av mannen i frågas kuk. Inte heller jag såg det inträffade som en våldtäkt eller ett övergrepp.

Men det är just vad det var.

Som transperson är det inte alltid enkelt att tillfredställa närhetsbehovet en har i trygga sammanhang, då det existerar ett socialt stigma mot att acceptera och/eller älska oss. Därför tvingas många unga transidentifierade ut i famnar som inte drar sig för att utnyttja sårbarheten.

Idag har jag fått nog av den patriarkala samhällsordning som kräver att vi antar över-och underordnade positioner till varandra utefter kön, könsidentitet och sexuell läggning -där transpersoner blir extra utsatta eftersom vårt människovärde reduceras kraftigt när vi inte passerar som heterosexuella cispersoner- istället för att vara de människor vi är, med de identiteter vi har, tillsammans.

Jag blir extra glad när Becker gör upp med patriarkatet genom att säga:

”Och mansvärlden, du är fan den enda jag inte tänker förlåta. Ni kan ta er äckliga macho-kultur och köra upp den nånstans. Ni kan ta patriarkatet och knulla varandra med det. För jag tänker inte ställa upp längre. För jag har tagit mitt liv tillbaka. Jag tänker aldrig någonsin tillåta mig själv att må så dåligt och utnyttjas igen. Det är jag som har kontrollen. Och jag spelar efter mina spelregler nu. Jag har slutat att begränsa mig. Och jag har slutat att kompromissa för att inte trampa folk på tårna.”

Det gör mig så lycklig att höra hur Becker på fullaste allvar hoppat av hetero-cisnormens tvåkönskarusell och börjat leva sitt liv på egna villkor.

Visst fan är det dags för oss alla att låta de förlegade spelreglerna förpassas till historiens soptipp!

Vi är de vi är.

Aldrig mer ska vi försöka passa in genom att bli någon annan.

(Jag plagierar sommarpratets dramaturgi rakt av och symboliserar det framstegs-kliv vi ska ta med Lily Allens Fuck you. Härlig sommar nu!)

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se