Stäng
blog-header
mars 28, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
Mycket hände under Fi:s kongress i Västerås i helgen. Foto: Pontus Lundahl/TT

Fi behöver erkänna kapitalismens skadeverkningar

Efter att Feministiskt initiativs (Fi) kongress i Västerås avslutades i söndags har jag, via mediebevakning och sociala medier, förstått att helgen bjöd på allt från vässad feministisk politik till en konflikt som resulterade i att två partianställda valde att säga upp sina medlemskap.

Victoria Kawesa, genusvetare vid Södertörns högskola, valdes till ny partiledare tillsammans med Gudrun Schyman, vilket är glädjande. Hon blir därmed Sveriges första svarta partiledare och den första svarta kvinnliga ledaren för ett parti i Europa.

Det är också glädjande att Fi, som ett av få partier, fortsatt står upp för en human migrationspolitik och som enda parti utvecklar en nedrustningspolitik.

Det finns mycket i partiets program och nyligen antagna motioner som gör Fi väl värda riksdagsplatser. Till exempel vill de höja försörjningsstödet, stärka A-kassan, öka resurserna till vården, höja pensionerna, ge försörjningsstöd till papperslösa, erbjuda bostäder till EU-migranter och införa sex timmars arbetsdag.

Som svar på frågan hur detta ska finansieras uppgav Schyman i SVT:s Aktuellt att det finns två sätt att gå till väga;

”Det ena är att spara och det andra är att höja skatterna(…)Vi har inga andra pengar än någon annan, men vi kommer att fördela dem på ett annat sätt”, menade hon.

Och det är väl här någonstans en önskar att partiet ska bli tydligare i sin kritik av den ekonomiska ojämlikheten, som ju drabbar arbetarklassens invandrarkvinnor och transpersoner allra hårdast.

I dagsläget vill partiet varken bekänna sig som höger eller vänster, även om vissa uttalanden från talespersoner kan hinta om att de står mer till vänster på den klassiska ideologiskalan.

Den övergripande målsättningen är att föra in den feministiska dimensionen i politiken (som Miljöpartiet förde in miljöfrågorna) så på ett plan är oviljan att definiera sig ytterligare förståelig. Samtidigt kallar sig Fi intersektionella, vilket förpliktigar (Lisa Palm, ledamot för Fi i Stockholm, skriver intressant om detta här).

Den intersektionella analysen, förståelsen för hur mönster av makt samverkar, bygger på en förståelse för kapitalismens skadeverkningar – och visar hur orättvisorna slår olika hårt mot olika grupper.

Djuna Jangmyr, gruppledare för Fi i Södermalms stadsdelsnämnd, skriver på Facebook;

”Det fanns stunder under kongressen då jag uppfattade en utveckling som i mångt och mycket inte erkänner behovet av att se betydelsen av klass när vi pratar om segregation och resurser, den vita medelklassens kulturella och ekonomiska kapital, och hur personer drabbas av strukturell diskriminering och rasism på bostad- och arbetsmarknaden. Det finns inget utrymme för liberalism i det feministiska arbete som jag tänker att jag är en del av […] För mig blir det i slutändan en tandlös konformism som inte tjänar något annat syfte än att kompromissa med en verklighet som vi vill jobba mot, och inte med.”

Fi är på många sätt ett unikt parti som behövs i dag mer än någonsin. Men är det i praktiken möjligt att förena liberal feminism, som inte ser några problem med en kapitalistisk världsordning, med ambitionerna att sätta människan och jämställdheten främst?

Då jag själv både är vänster och feminist – tillika hbtq-aktivist – är det för mig av yttersta vikt att partiet vågar överge det omöjliga sittandet på två stolar samtidigt och i stället visar på hur det kapitalistiska systemet suger ut de allra svagaste för att gynna ett fåtal övergödda pampar.

Den är bara den härskande klassen som vinner om delar av den vita arbetarklassen skyller på invandring, i stället för att solidarisera sig med de som är än mer utsatta och bekämpa systemet som förtrycker.

Den viktigaste uppgiften för ett intersektionellt feministiskt parti är att synliggöra dessa missförhållanden och att skydda dem som, förutom att sugas ut på arbetsmarknaden, orättvist görs till måltavlor för ett missriktat hat.

Sök på Politism.se