Stäng
blog-header
december 12, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
Lina, en stadsdel i Södertälje som finns med på polisens lista över särskilt utsatta områden. Utsatta områden och utsatta människor är bara möjligt i ett land där vissa tillåts äga på andras bekostnad. Foto: Janerik Henriksson/TT

Efter #utanskyddsnät: Dags att förändra samhället i grunden

Några få har kapital att göra som de behagar. Ett privilegierat skikt har tillräckligt för att leva gott. Medelklassen behöver jobba för brödfödan, men inte slita ut sig alldeles. Vår tids daglönare –timanställda som tilldelas pass via sms – betalar med sin hälsa för att få råd till hyran. Underklassen, de laglösa, har bara sina kroppar och tar ibland emot droger som betalning för att döva smärtan.

Efter att ha tagit del av två upprop från samhällets mest utsatta, #intedinhora och #utanskyddsnät, är det svårt att tro att vi lever i ett av världens mest jämställda länder. Om vi är bland de bästa, hur fruktansvärd är då inte resten av världen?

”Kära medmänniskor! Får vi kalla er det? Räknas vi? Eller var går gränsen för er medmänsklighet? Står vi utanför den? Vi är dom som ni kallat horsehäxor, tjackhoror och fyllekärringar. Vi är dom som ni män tagit er rätten att göra vad ni vill med. Vi är dom som utsattes för övergrepp redan när vi var små. Vi är dom som får skylla oss själva när vi blivit våldtagna och misshandlade”, skriver undertecknarna av #utanskyddsnät.

Båda uppropen vittnar om ett samhälle där de som faller utanför blir rättslösa. Den ekonomiska utsattheten, som ju är grunden till att det ser ut som det gör, saknas det helt strategier för att bekämpa. Vården erbjuder i dagsläget ingen som helst traumabearbetning åt människor i prostitution, vilket innebär att många faller tillbaka i gamla mönster efter att ha sökt hjälp. Politikerna saknar helt förståelse för problemen, menar undertecknarna.

#intedinhora kräver höjd norm för existensminimum och att möjligheter till skuldsanering sätts in tidigare. Även ett kompetensbaserat stödprogram med möjlighet till både praktisk hjälp och vård (där traumabearbetning ingår) och ökat rättsskydd för personer i prostitution.

”Ingen ska drivas till prostitution till följd av samhällets bristande skyddsnät”, slår de fast.

När missförhållanden vi alla egentligen känner till blottläggs på detta sätt, kan väl inte någon stå fast vid att välfärdssystemet fungerar som det ska? Ett sådant ställningstagande kräver ju en tystnadskultur där de flesta av oss tittar bort, eller går omvägar förbi de mest utsatta.

Kommer vittnesmålen resultera i nödvändiga politiska reformer? Eller ska vi även fortsättningsvis tvingas lyssna till debatter om sänkta skatter (till förmån för de rikaste) och ”individens eget ansvar”?

Kommer Socialdemokraterna, med stöd av Miljöpartiet, fortsatt hålla låg profil i gamla hjärtefrågor vilket innebär smärtsamt långsamma förändringsprocesser?
Ska näringslivet fortsätta vara politikernas (av alla partifärger) bästa vän?

I så fall kommer ju vittnesmålen, i det jag menar är de mest hjärtslitande uppropen hittills, inte resultera i mer än blottad smärta vilken ignoreras i realpolitiken.

Om bloggen

Aleksa Lundberg är transaktivist och arbetar för att lyfta transperspektivet och att syna tvåkönsnormen. Till yrket är hon skådespelare, dramatiker, regissör och journalist.

Sök på Politism.se