Stäng
blog-header
augusti 8, 2017
Aleksa Lundberg, bloggare
Den regnbågsfärgade Prideveckan är över för den här gången. Foto: Erik Simander/TT

”Behövs Pride verkligen i samma utsträckning längre?”

Så var Stockholm Pride över för den här gången. En regnbågsglittrande vecka fylld av seminarier om aktuella HBTQ-frågor, brandtal, fest och framför allt stoltheten över att vara de vi är.

Men behövs Pride verkligen i samma utsträckning längre? Vi har ju kommit så långt i Sverige och öppna HBTQ-personer finns ju överallt.

Mitt svar är att Pride behövs mer än någonsin. Visst har vi vunnit stora segrar och fått en hel del lagstiftning på plats, men hotet mot HBTQ-personer lever kvar och växer sig idag än starkare.

En handfull nazister från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) attackerade årets parad när den gick genom Stockholms gator. De höll upp en banderoll med texten ”Rädda barnen” (från ”homolobbyn” antar jag) och skrek okvädningsord som ”PK-pack”.

Under Mångfaldsparaden i Almedalen skanderade NMR än värre slagord; ”Krossa homolobbyn”, ”Ut med packet” och ”Vit revolution” bland annat.

Radikalkristna, bibelfundamentalistiska krafter skickar tweetar och SMS till öppna HBTQ-personer. Vi ska ”brinna i helvetet” och ”förvägras plats i himmelriket”, menar de.

I kristna tidningen Dagen skriver en upprörd skribent om hur ”pridekulturen sätter stängsel mot de som inte håller med”. Att tvingas se öppna hbtq-personer är en kränkning i sig (för att hårdra retoriken). Om vi vill ha mångfald på allvar måste intoleransen också inkluderas. Ett befängt resonemang som i praktiken innebär att vi ska in i garderoberna igen.

HBTQ-muslimer utstår dubbel förtryck i Sverige. Dels som muslimer, den värst förföljda gruppen i världen idag,  och som HBTQ-personer (både inom och utom de egna familjekretsarna).

Var tredje transperson har funderat på att ta sitt liv, några har dessvärre lyckats och mörkertalet är sannolikt stort.

Många HBTQ-flyktingar utvisas till en säker död och från flyktingförläggningar rapporteras om trakasserier, våld och hot.

Den som tror att kampen är över har, tyvärr, fel.

Våra hittills vunna segrar (samkönade äktenskap och inkludering i hetslagstiftningen till exempel) behöver vi dessutom fortsätta att försvara. Sverigedemokraterna är i dag andra största parti och kommer de till makten ligger våra rättigheter pyrt till.

När NMR attackerade Prideparaden skrek en av paraddeltagarna: ”Vi är här för att stanna!”. Fler på plats hakade på och började gemensamt skandera: ”Inga fascister på våra gator!”.

Det gav mig hopp och stärker mig i min övertygelse att vi måste samla oss mot de konservativa, rasistiska och nazistiska krafter som just nu flyttar fram positionerna.

Vi är här för att stanna! När vi står upp mot hatet tillsammans blir vi oslagbara.

Om bloggen

Aleksa Lundberg är transaktivist och arbetar för att lyfta transperspektivet och att syna tvåkönsnormen. Till yrket är hon skådespelare, dramatiker, regissör och journalist.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler