Stäng
blog-header
januari 28, 2016
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Använd inte min transidentitet som vapen

För drygt ett år sedan var jag på Susan Strykers föreläsning om amerikanska transkampens historia, på Södertörns högskola i Stockholm.

Stryker redogjorde bland annat för två fantasibilder som länge existerat i väst. Dels fantasin om ”den perfekta kroppen skapad genom teknologi” och fantasin om ”absolut kontroll över livet självt, förmågan att skapa liv”. Båda dessa fantasier är konstruerade så att vi ska tro att de är inom nära räckhåll, menade hon. Och den transsexuella kroppen passar in bra i drömbilderna.

På 1990-talet såg man fram emot att snart ”leva i framtiden”. Internet revolutionerade världen och begreppet transgender kom i samma veva att ingå i en mainstreamdiskurs. Vi var ”på väg in i den nya historiska tidsåldern av tekniskt herravälde”. Den mångåriga drömmen var på väg att bli sann och termen transgender blev som en symbol för den kropp vi skulle ha i framtiden.

Stryker menade att det finns en risk att västvärldens stormakter nu utnyttjar transkampen – som nästa stora civilrättsliga kamp att hålla upp mot länder där demokratiutvecklingen inte hunnit lika långt- i syfte att kontrollera dessa.

Tillsammans med fantasin om tekniskt herravälde ska västländerna åter befästas som överlägsna. Något som Stryker vill bekämpa i sitt arbete med transstudier (analyser av förtryckande strukturer ur ett transperspektiv). Termen transgender har såklart förmågan att ena transaktivismen globalt, men det gäller att se upp när stormakter som vill utöka sina – och kontrollera andras – territorier använder begreppet för egen vinning.

Även om Sveriges regering inte försökt kolonisera några regioner med HBTQ-kampen som slagträ, så har Sverigedemokraterna gång på gång försökt vinna politiska poänger genom att till exempel anordna en prideparad i förorten.”För det är ju där de med homofobi och transfobi bor” och de rasistiska ”alternativmedierna” rapar refelxmässigt upp artiklar om ”flyktingar som hatar HBTQ-personer”. Politiker och opinionsbildare använder dessutom jämställdhet och feminism som vapen i rättfärdigandet av den inhumana ståndpunkten att man ska kasta ut flyktingar som begår brott, oavsett vilket öde som väntar dem vid utvisning.

Det är inte heller ovanligt att jag får kommenterar på de artiklar om asylpolitik som jag skriver, som går ut på att ”JAG AV ALLA” borde oroa mig. ”Sverige är tolerant och inkluderande, vem vet vad som händer om det kommer för många som hatar ‘bögar’.”

Till er vill jag säga: Använd aldrig min kropp eller identitet – som västländerna i högsta grad är med och våldför sig på – som vapen i ett osmakligt utestängande av människor som flyr från världsdelar vilka Europa tidigare koloniserat, förslavat, berövat på resurser och fortfarande i flera fall utnyttjar, exporterar vapen till, och så vidare.

Som jag var inne på redan i förra veckans text; förstå att det handlar om demokratiutveckling och att västvärlden är delansvarig till att det ser ut som det gör.

Givetvis ska all form av HBTQ-fobi och ojämlikhet alltid bekämpas, oavsett vem som uttrycker den. Men lösningen ligger i mer kärlek, kunskap och demokrati. Inte i mer dominans, exkludering, krig och privilegier på andras bekostnad .

Kalla mig gärna klyschig, men öppna gränser, fred och en avveckling av idén om territorier är grundläggande om vi på allvar vill bli fria.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se