Stäng
blog-header
juli 11, 2016
Aleksa Lundberg, bloggare
Aktivister protesterade när Stefan Löfven (S) höll tal i Almedalen. Foto: Henrik Montgomery / TT

Almedalen dominerades av fega politiker

Jag som individ kan inte rädda hela världen. Men jag kan göra det som går för att dra mitt strå till stacken. På samma sätt kan inte Sverige som land ensamt hjälpa alla som behöver. Däremot göra vårt yttersta för att bidra med det som är möjligt. Och det gör vi inte.

Vi har inte kommit med kreativa lösningar för att anpassa oss till den värsta flyktingkatastrof världen skådat. Vi har inte vänt och vridit på utrymmet vi har, resurserna som finns eller lösningarna – utanför stelbenta system – som går att hitta.

Vi har mer eller mindre stängt gränsen. Gett mandat åt Turkiet att ta hand om de som kommer. Trots att vi vet att de bokstavligen skjuter flyktingar.

Nej, det är inte bara Sveriges fel att EU sviker de som behöver vår hjälp. Men vi har ett ansvar. Visst kan det vara förståeligt, rent psykologiskt, att en ställer sig i ett hörn och tjurar om att ansvarsbördan upplevs vila för tungt på de egna axlarna.

”Då tänker inte jag heller hjälpa till. Så det så!”

Särskilt lösningsinriktat är det inte. Något vidare synd är det inte heller om det lilla avlånga landet i norr när en zoomar ut perspektivet. Sverige är en resursstark del av världen och kan lätt hjälpa många fler. Men vi skyller på omständigheter i stället – och skryter om gamla meriter.

”Vissa kan ju dessutom vara terrorister som vill införa sharialagar i Sverige. Då är det dumdristigt att inte vakta gränsen. När folk beviljas asyl måste vi veta att de förstår våra svenska värderingar. Så de inte tafsar på våra kvinnor eller hedersmördar sina fruar.” Typ.

Vi kräver enkla svar på komplexa frågor och viftar med Sverige-flaggor samtidigt som vi pratar om värderingar. Som om svenskar ”av naturen” värderar på samma sätt och står i motsats till andra folkgrupper som ”av naturen” värderar på ett ”mindre demokratiskt vis”.

Vi löser inte de problem som finns med mäns våld mot kvinnor och hedersförtryck genom att peka ut en specifik grupp män. Det finns olika uttryck för heder, ja, och vi har kommit olika långt i demokratiutveckling beroende på vart i världen en befinner sig. Men det är farligt att se mellan fingrarna när sekulära kristna svenska män slår eller antastar samtidigt som sekulära, troende, muslimska män ska lära sig ”svenska värderingar”. En sådan snedtändning i hjärnan kan aldrig kallas feminism, det är rasism.

Och det är inte bara Sverigedemokraterna som står för nationsvurmandet och förenklandet längre. Det är snart samtliga politiska partier i Sverige med undantag av Vänsterpartiet och Fi (även om de inte sitter i riksdagen).

Det gör mig vansinnigt förbannad.

Människovärdet ska alltid vara en fredad zon där varenda kompromiss får rött kort. Mänskliga rättigheter måste försvaras, även om vi så har hela världen emot oss. Det gäller mig som individ, Sverige som land och Europa som kontinent.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se