Stäng
blog-header
december 13, 2014
Aleksa Lundberg, bloggare
Foto: Rachel D´oro/AP/TT

Alla är tilldelade en roll i den rasistiska strukturen

Den 14 september i år röstade 13 procent av befolkningen på Sverigedemokraterna. Ett rasistiskt parti med en fascistisk ideologi. För lite mer än en vecka sedan fällde det rasistiska partiet regeringens budget, vilket ledde till regeringskris.

Vid en presskonferens lovade den vikarierande partiledaren, Mattias Karlsson, att fälla varje budget som inte sänker sig till SD:s krav att kraftigt minska invandringen.

I Expressen berättar SD-toppar att de förväntar sig att växa än mer och att siktet är inställt på att bli Sveriges största, eller näst största, parti. Något de tror kommer vara uppfyllt till valet 2018, om inte redan vid extravalet den 22 mars.

För några dagar sedan publicerades en text i Svenska Dagbladet, av den politiske sociologen Göran Adamson, där han skriver att SD inte kan kallas nyfascistiskt. Den som läser partiprogrammet finner att partiet är konservativt och nationalistiskt men inte fascistiskt, påstår Adamson.

Jag har också läst SD:s partiprogram. Trots städade formuleringar är den fascistiska ideologin inte svår att finna.

SD gör skillnad på människors sexualitet och menar att den heterosexuella läggningen är den naturliga. De allra flesta människor i världen är heterosexuella, enligt SD.

Det är inte sant.

SD påstår att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta kvinnor och de flesta män. De syftar på att vår natur är olika beroende på vilket biologiskt kön vi tillhör.

Detta är inte heller sant.

Biologiskt kön, könsidentitet, könsuttryck och social könsroll är inte samma sak och hänger av nödvändighet inte samman.

Att hävda att det finns två kön med ”naturliga skillnader” som separerar och naturligt får oss att axla en av två roller kallas tvåkönsnorm och används flitigt av fascister för att skapa bilden av människan som en vit, heterosexuell, ciskönad man med vanligt förekommande funktionsuppsättning som äger rätten till sitt komplement. (Den vita, heterosexuella, ciskönade kvinnan med vanligt förekommande funktionsuppsättning.) Vi andra anses vara defekta på något vis och ska rensas bort.

I partiprogrammet gör SD också skillnad på ”infödda svenskar” och ”invandrare”. (Som om inte alla i Sverige har en historia av invandring, genom att själva ha rört på oss från en annan plats i världen eller genom att våra förfäder gjort det.)

Rasismens och fascismens kärna är att göra skillnad på människor för att teckna en bild av en folkgrupp som anses vara naturlig, den rätta och acceptabla samt en grupp som inte är acceptabel och därför ska motas bort. Den svenska identiteten är beroende av att vissa inte är svenska helt enkelt.

Det går inte att bortförklara att SD:s politik syftar till att göra skillnad på människor utefter “ras”, kön, sexualitet och funktionsuppsättning.

De är alltså ideologiskt drivna fascister.

Det är möjligt att vissa som röstar på partiet inte är medvetna om att de faktiskt drivs av en syn på människan som grundar sig i fascism. Att vara omedveten förvandlar dock inte det ideologiska drivet till mindre fascistiskt.

Sveriges radio rapporterar om Fridaskolan i Trollhättan som kritiseras av skolinspektionen för att vissa elever inte vågar yttra ”främlingsfientliga” åsikter. De menar att det riskerar bildas en tystnadens kultur där odemokratiska åsikter gror i det fördolda. ”Hur värnar vi yttrandefriheten i skolan samtidigt som vi värnar människors rätt att inte utsättas för rasism” undrar SR och Fridaskolans rektor.

Det kliar i kroppen av all irritation över den intellektuellt kollapsade samhällsdebatten om rasism och yttrandefrihet.

För det första är rasism inte främlingsfientlighet. Rasism är en organiserad, politisk ståndpunkt om vita, västerländska människors överlägsenhet baserad på en kolonial historia och fascistisk ideologi.

Barn som fått med sig denna ideologi hemifrån (på ett sätt har alla barn fått ärva den då samhället ännu inte ryckt upp det rasistiska arvet med rötterna) behöver bemötas med värdegrunden om alla människors lika värde. I allra högsta grad i skolan. Rasistiska yttringar är aldrig ok.

Yttrandefrihet får aldrig komma att handla om “rätten” att nedvärdera en annan människas liv, bakgrund, existens eller verklighet.

Skolelever måste bli upplysta om förintelsen och varför den fascistiska ideologin aldrig kommer att leda till ett välmående samhälle – utan till förödelse, krig och död.

Det finns även flertalet analyser om Hitlers psykologiska resa från fattig konstnär med många judiska vänner till fascistledare som massmördade Europas judiska och homosexuella befolkning. Låt skoleleverna ta del av dessa.

Debatten får självklart inte hamna i att de rasistiska åsikterna är lika mycket värda och ska tas på lika stort allvar. Då har vi lämnat värdegrunden om alla människors lika värde. De som på allvar berövas sin yttrandefrihet i den kontexten är de som utsätts för rasismen.

Det är extremt farligt.

Självklart behöver de barn som bär bördan av en rasistisk världssyn bli hjälpta. Det är inte fråga om att överge barnen, däremot att motarbeta de odemokratiska attityderna de bär. Inte minst för deras egen skull.

En idé är att låta forskare, analytiker, författare och historiker med specialkunskaper om fascism besöka skolorna runtom i landet. Kanske spela in en informationsfilm för Utbildningsradion, för att dela med sig av insikter kring människans missriktade vilja att kategorisera.

Läs också Julia Cagans artikel här på Politism om var vi ska dra gränsen för rasismen i det demokratiska rummet. Är det dags att höja rösten först när fascisterna föreslår folkomröstning om demokratins avskaffande? Eller är även detta ett odemokratiskt drag?

I Aftonbladet skriver IF Metalls ordförande i Umeå, Jan-Olov Carlsson, att han gärna pratar med Mattias Karlsson om varför de sviker sina vallöften till arbetare och pensionärer genom att fälla regeringens budget.

Även om jag förstår att syftet är att avslöja partiet som ett enfrågeparti med fokus på invandringsfrågan, som inte bryr sig om skattefrågor för pensionärer eller höjd a-kassa, så är dessa försök till samtal en del av normaliserandet av SD. En bättre rubrik på artikeln riktad till partiet skulle vara ”Nej, vi pratar under inga omständigheter med dig Mattias Karlsson”.

Det är ointressant vad SD bryter för vallöften gentemot pensionärer och arbetslösa, de ska inte bjudas in till politiska samtal om den gemensamma välfärden eller ställas till svars som makthavare.

De ska endast tas upp för diskussion när det gäller att bekämpa rasism.

SD är ett samhällsproblem och deras väljare behöver inte bli sedda som vilka väljare som helst, vilkas åsikter förtjänar att bli tagna på lika stort allvar.

SD-väljare behöver en historielektion, upptäcka hur de idag bidrar till att historien upprepar sig, bli upplysta om den psykologiska mekanismen kallad projektion (alltså att dina egna fantasier om verkligheten projiceras på en annan människa eller folkgrupp, vilka på orättvisa grunder får symbolisera dina vantolkningar om sakernas tillstånd) och förstå att deras partisympatier är ett samhällsproblem.

Det är inte fråga om att deras yttrandefrihet är hotad. Det är fråga om att deras rasistiska ställningstaganden hotar yttrandefriheten och säkerheten för de som är föremål för rasismen.

När rasistiska krafter flyttar fram positionerna och sätter agendan för det politiska samtalet är det viktigt att sätta tydliga gränser. Det är farligt att inte kalla ett rasistiskt parti med fascistisk ideologi vid deras rätta namn.

Det handlar inte om att förolämpa när en använder orden rasism och fascism. Läs intervjun med Henrik Arnstad i ETC om att fascismen blivit ett skällsord genom åren, trots att det egentligen är benämingen på en politisk ideologi. En ideologi som SD skrivit sitt partiprogram utifrån.

Det är dags att sluta använda orden ”främlingsfientlighet” och ”invandringskritiska” för att etikettera SD.

Främlingsfientlighet är en psykologisk företeelse, en fientlighet vi kan känna inför det som är främmande. SD hetsar inte emot några främlingar. De gör skillnad på ”infödda svenskar” och ”invandrare”.

Genom att använda sig av begreppet ”främlingsfientlighet” när en pratar om rasism går en med på den rasistiska agendan att peka ut rasifierade grupper som främlingar, vilket de inte är.

SD är inte heller invandringskritiska. De pratar aldrig om invandringen från Norge, USA eller Tyskland. Jag har svårt att se SD höja den knutna näven mot invandrare från Norge och kräva att få veta vad denna norska invasion kostar Sverige. De vänder sig emot specifika grupper. I hög utsträckning mot muslimer.

Att peka ut specifika folkgrupper som ett kollektivt problem, vilka är ett hot mot Sverige och svenskarna, är rasism.

SD är ett rasistiskt parti. Kalla det aldrig för något annat.

Det är också viktigt att medvetandegöra att vi inte gjort upp med Sveriges egna rasistiska historia.

Varenda en av oss som lever i dag är genomsyrade av en rasistisk föreställning om människan som en vit, heterosexuell, ciskönad man med vanligt förekommande funktionsuppsättning.

Att 13 procent av oss väljer att rösta på ett rasistiskt parti och att de flesta av oss medverkar i normaliserandet av partiet har sin förklaring i att vi ännu matas med den rasistiska idealbilden av människan.

Teater- och filmbranschen rollbesätter efter denna idealbild vilket får konsekvensen att den fascistiska synen, av vilka som är “normala” och vilka som är “onaturliga” eller “lägre stående”, blir självklar för oss.

SVT:s dramasatsning ”Blå ögon”, till exempel, vill belysa den oroliga politiska tid vi lever i – men hamnar i att reproducera samma vita, heterosexuella, ciskönade historia om människor med vanligt förekommande funktionsuppsättning. Som vi sett så många gånger förr.

Att en serie, som gör tydliga paralleler till dagens skakiga verklighet använder en nästintill helvit cast utan inslag av vare sig transrevolution, funkiskamp eller queera rörelser säger allt om vems perspektiv som råder i Sverige idag. Det är inte de med levda erfarenheter av förtryck som förväntas föra talan. Utan de som sitter på privilegier och social makt.

Så fungerar vårt samhälle.

Det vita skönhetsidealet härskar och den vita blicken på resten av världen är dominerande.

Det är därför rasism, homofobi, transfobi, kvinnoförtryck och förakt mot människor med så kallad funktionsnedsättning existerar.

Ingen står utanför. Alla är tilldelade en roll i den rasistiska, fobiska strukturen. Därför är det viktigt att vi upptäcker våra egna privilegium och är ödmjuka nog att att tålmodigt arbeta med de egna attityderna samtidigt som vi för en samhällelig, feministisk och antirasistisk kamp.

Självkritik samt internkritik av den egna rörelsen är viktigt för att skapa verklig jämställdhet. Det är ju inga småjusteringar vi vill få till. Det här handlar om att på allvar skapa ett annat samhälle fritt från alla former av diskriminering och förtryck.

För oss som vill göra upp med förtrycket är det dags att tala klarspråk och säga som det är.

Vithetsnormens, heteronormens, tvåkönsnormens, funktionalitetsnormens och mansnormens storhetstid måste avslutas. Inte lite grand. Helt.

Människan är komplex och vi behöver få vara komplexa.

Istället för att motarbeta synen på SD som fascister, föra samtal om elevers rätt att yttra sig rasistiskt, skriva politiska krönikor om varför SD sviker sina väljare och rollbesätta tv-serier efter rasistiska ideal – höj nivån på samhällsdebatten om varför rasisism och fascism aldrig kan ges utrymme i ett demokratiskt samhälle.

Det finns redan inskränkningar i yttrandefriheten som säger att vi inte har rätten att utsätta en annan människa för hot, hets eller hat.

Rasism och fascism går ut på, hur finkänsligt det än formuleras, att vissa folkgrupper är underlägsna och har mindre rätt till marken vi ska samsas om.

Att ge en grupp rollen som lägre stående och yttra åsikter om varför gruppen inte har samma rättigheter är psykologisk krigsföring och hets mot folkgrupp.

Det kan aldrig vara ok.

Våga ge rasismen det mothugg den måste få.

Och våga rannsaka din egen medverkan i den rasistiska strukturen.

Sök på Politism.se