Stäng
blog-header
december 20, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Bertil Ericson/TT

Våga hållas ansvarig, Strannegård

Denna text är en slutreplik på det svar Handelshögskolans rektor Lars Strannegård skrev till Agneta Berges text från i söndags.

Strannegård,

Jag är glad att du bidrar till en öppen diskussion om patriarkatet på Handelshögskolan i Stockholm med din välformulerade text. Bara den som hellre blir av med kritiken än med själva problemet skulle föredra att sköta detta bakom skolans stora ekport.

Texten jag skrev i söndags fick större gensvar än jag hade förväntat mig. Både i skolan och i sociala medier har Handels jämställdhetsproblem diskuterats mer än på länge. Många nuvarande studenter såväl som alumner och forskare på skolan har hört av sig för att bekräfta bilden i min text.

En har skrivit att ”det var som att läsa mina dagboksanteckningar för tio år sedan”. En annan att det är ”så skönt att vara ute på andra sidan”. Och många som fortfarande går på skolan har skrivit att ”det är faktiskt — tyvärr — precis så här det är”.

Och problemet är inte de många känslorna eller upplevelserna som sådana. Utan den förtryckande maktstruktur som är deras orsak.

Det gläder mig att ni i skolans ledning verkar medvetna om att ni har ett jämställdhetsproblem att lösa. Det är nödvändigt för att något ska hända.

Men det är inte tillräckligt. God vilja biter inte på patriarkatet.

Fina ord och intentioner från skolans ledning kan aldrig skydda oss från att utsättas för mer sexism och kränkningar från lärare — som du är chef för. De ändrar inte heller på det faktum att en kan läsa sina tolv första kurser på skolan utan att ha en enda huvudlärare som är kvinna, men tolv kvinnliga kurssekreterare.

Istället krävs amtibiösa åtgärder — och möjligheten att hålla någon ansvarig för dem.

Du skriver att ni har ”program för att öka jämställdheten bland fakulteten”, att ni ”gör om” grundutbildningen ”för att bättre spegla en omvärld i förändring”, och att ni ”arbetar hårt” för att göra Handels till ett attraktivt val för studenter som vill påverka samhället.

Mycket av detta är säkert bra. Men problemet är att jag fortarande inte vet vad ni gör för att komma åt skolans patriarkala struktur.

På vilket sätt ska jämställdheten öka bland fakulteten och tills när? Hur görs grundutbildningen om? Vilka effekter ska uppnås och om hur lång tid? Vilka är dessa förändringar i omvärlden som utbildningen ska spegla (kvinnor har alltid funnits)? Vad innebär det hårda arbetet? Och hur kan det utvärderas?

Vad ni behöver är med andra ord precis vad ni lär oss om projektledning på grundutbildningen: specifika och mätbara mål med en uppsatt tid för när de ska vara nådda och med någon som är ansvarig för att se till att så sker.

Till grund för sådana mål ligger förslagsvis en rigorös analys av jämställdheten på Handels. Två av Rättviseförmedlingens vanligaste tips till organisationer som ska förbättra sin jämställdhet är att 1) börja räkna och kartlägga hur det faktiskt ser ut och 2) fundera över varför.

Utifrån detta behöver en åtgärdsplan tas fram. Den kan gärna innehålla sådant som att utbilda skolans lärare i genus och maktstrukturer. Som krav på jämn könsfördelning bland såväl doktorander, seminarielärare och forskare, som bland gästföreläsare och paneldeltagare. Som att rensa allt studiematerial från sexism. Eller som att instifta ett jämställdhetsråd som är en röst för kvinnliga studenter, doktorander och forskare på skolan.

Och så måste ni binda er till allt detta offentligt.

Först då går det att utkräva ansvar från er. Först då är ni ”accountable”.

De exempel och siffror du framhåller i din text kring var personer som gått på Handels hamnar sen visar den makt de ofta får. Tänker skolan fortsätta utbilda ”framtidens ledare” har alltså även ni makt — och därmed ett ansvar. Då duger det inte att studenterna kan rabbla ”Porters five forces” och beräkna nuvärdet på en investering. Eller att vi blir precis så högproduktiva och leveranssäkra som Handels varumärke signalerar att vi är.

Då duger det inte att vi kan komma in på skolan med en världsbild formad i det patriarkala samhälle vi alla lever i, utan att en enda gång få den utmanad. 

I slutändan handlar det inte om att du ska med på tåget — det verkar du redan vara. Istället handlar det om att den som måste elda på framme i loket för att tåget ska röra på sig är du. Om att du inte bara har ett ansvar utan också en möjlighet att göra framtidens ledare lite mer medvetna om att kompetens inte sitter i en persons livmoder eller testiklar. Eller i personens hudfärg, sexuella läggning, religion eller klassbakgrund, för den delen.

Är du villig att vara så djärv och bestämd som det krävs, har de senaste dagarnas stora engagemang kring frågan visat att du skulle vara det med mångas stöd i ryggen.

Bollen ligger hos dig.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se