Stäng
blog-header
augusti 10, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Yvonne Åsell/SVD/TT

Vad är egentligen sant om långtidsarbetslösheten?

”Sverige har lägst långtidsarbetslöshet i EU”, hör vi från Moderaternas håll.

Samtidigt säger Socialdemokraterna att ”långtidsarbetslösheten har tredubblats” under alliansregeringen (exempelvis här och här).

Hur ligger det egentligen till?

Ja, till att börja med så utesluter i princip inte det ena påståendet det andra. Det vill säga, ett land kan ha lägst långtidsarbetslöshet i EU samtidigt som den har tredubblats (under en viss period). Både Moderaterna och Socialdemokraterna kan ha rätt.

I veckan skrev Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson en text där han ville sticka hål på påståendet att ”långtidsarbetslösheten har bitit sig fast” med att ”den är lägst i EU”. Men återigen utesluter inte det ena påståendet det andra; långtidsarbetslösheten kan bita sig fast samtidigt som den är lägst i EU.

Så, till Moderaternas påstående. I länken ovan hänvisar Moderaterna till Dagens Industri, som hänvisar till Europaportalen, som hänvisar till Eurostat.

I denna statistik från Eurostat räknas den som har varit arbetslös i 12 månader eller mer som långtidsarbetslös, och måttet som redovisas är hur stor andel av de arbetslösa som är långtidsarbetslös. Eurostat redovisar även länder som inte är med i EU och Sverige ligger mycket riktigt i topp år 2013, med 17,7 procent av de arbetslösa som hade varit det i över ett år. Därefter följer Island (18,2 %), Norge (19,8 %) och Finland (20,6 %). I Danmark är motsvarande siffra 25,5 procent och i Österrike 24,3 procent.

Men Eurostat beräknar även långtidsarbetslösheten som andel av arbetskraften, istället för som andel av de arbetslösa. Fjärde kvartalet 2013 hade 1,5 procent av svensk arbetskraft varit arbetslös i över ett år. Snäppet lägre andel hade Österrike, på 1,2 procent. I Norge var siffran 0,8 procent, i Danmark 1,6 procent och i Finland 1,7 procent. Sverige ligger alltså i topp, men inte etta.

Räknar vi bort Norge i kvartal tre (som ju inte är med i EU), så delar Sverige förstaplatsen med Österrike på 1,3 procent av arbetskraften som hade varit arbetslös i mer än ett år.

Att skillnaderna i långtidsarbetslöshet som andel av arbetskraften bara handlar om tiondels procentenheter, medan Sverige ligger flera procentenheter under andra nordiska länder vad gäller långtidsarbetslöshet som andel av arbetslösheten, beror rent matematiskt på att Sveriges arbetslöshet är högre än de andra ländernas.

Det vill säga, att Sverige toppar ligan med några procentenheters marginal i det mått som Moderaterna hänvisar till, nämligen långtidsarbetslöshet som andel av de arbetslösa, beror inte på att en så pass mycket mindre del av arbetskraften är långtidsarbetslös i Sverige än i andra länder, utan på att den generella arbetslösheten är så pass mycket högre.

Detta är dock inte per definition dåligt, utan det kan delvis vara ett gott betyg att Sverige trots högre arbetslöshet har en långtidsarbetslöshet i paritet med ovan nämnda länder.

Så till Socialdemokraternas påstående.

Om jag har förstått det rätt gäller den långtidsarbetslöshet Socialdemokraterna talar om personer som har varit arbetslösa i två år eller mer och siffrorna är Arbetsförmedlingens, inte Statistiska Centralbyråns (SCB). Denna grupp har ungefär tredubblats under alliansregeringen år, i absoluta tal. Även i relation till arbetskraften har denna långa långtidsarbetslöshet växt under alliansregeringens år, om än inte tredubblats, eftersom också arbetskraften har växt.

Med andra ord hänvisar alltså Moderaterna och Socialdemokraterna till olika sorters långtidsarbetslöshet.

Detta kompliceras ytterligare av att den officiella definitionen av långtidsarbetslöshet i SCB:s Arbetskraftsundersökning (AKU) inkluderar alla som varit arbetslösa i minst 27 veckor.

Även denna grupp har växt under alliansregeringens år, men den har inte tredubblats, så som Socialdemokraterna talar om ”långtidsarbetslösheten”. Och vi vet inte om den är lägst i EU, så som Moderaterna talar om ”långtidsarbetslösheten”.

Alla mått som figurerar här är intressanta och relevanta — men begreppet långtidsarbetslöshet används slarvigt. Vi lär dock få höra dessa påståenden upprepas på precis detta sätt ända fram till valdagen i september. Så om det är något vi ska ta med oss är det följande: långtidsarbetslösheten är ett av våra allvarligast problem — och problemet har växt. Som Finanspolitiska rådet skriver: det finns anledning att oroas.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se