Stäng
blog-header
mars 27, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Regeringens betygsförslag – eller hur man kan sänka en fjärdeklassare

I måndags förklarade regeringens fyra partiledare att de vill införa betyg från årskurs fyra. Inte för att utvärderingen av införandet av betyg i årskurs sex har visat på så goda resultat — för en sådan utvärdering har inte gjorts. Inte heller för att forskningen är tydlig kring att betyg i lägre årskurser skulle ha avgörande positiva effekter.

Argumentet verkar istället i huvudsak vara att betygen ”stimulerar elever att nå så långt som möjligt”.

Men så som betygssystemet är utformat, riskerar det att få snarast motsatt effekt.

Och medan reaktionerna på regeringens förslag inte lät vänta på sig och har diskuterats på många håll, har jag saknat just denna aspekt i diskussionen, om själva betygssystemets utformning. För betygens vara eller icke vara i årskurs fyra har såklart skilda praktiska konsekvenser beroende på hur systemet är designat.

Jonas Vlachos, docent i nationalekonomi vid Stockholms Universitet, har skrivit om de förändringar i betygssystemet som har genomförts under den senaste mandatperioden på (den alltid mycket läsvärda) bloggen Ekonomistas, under rubriken ”Betygssystem som bäddar för misslyckanden”. Den ena aspekten Vlachos menar bäddar för misslyckanden rör enbart gymnasiet, varför jag inte tar upp den här.

Men den andra aspekten har relevans för regeringens förslag om att införa betyg i årskurs fyra, nämligen den att betygskriterierna är utformade så att elevens svagaste prestation eller förmåga är tydligt vägledande för hela betyget.

Så här beskriver Vlachos betygssystemet i sitt blogginlägg:

”Betygssystemet är utformat efter en skala från A till F där F innebär att eleven inte är godkänd. För olika kunskapskrav är betygskriterier angivna för nivåerna A, C och E. För att få A krävs att elevens kunskaper motsvarar A-nivån enligt samtliga kriterier. För att få C krävs att eleven uppnått minst C-nivån enligt samtliga kriterier. Betygen B och D används för elever som uppnår en högre nivå enligt vissa, men inte alla kriterier. Har eleven F enligt något kriterium måste läraren sätta F.

En elev som har kunskapsprofilen A A A A A C ska alltså få ett B eller ett C, eleven med profilen A A A A A E kan högst få ett D medan en elev med A A A A A F måste underkännas.”

Regeringsföreträdarna skriver dock i sin artikel på DN Debatt där de presenterar sitt förslag att:

”Betyget F, som står för underkänt, ska i mellanstadiet i stället uttryckas som att eleven ännu inte har nått kunskapskraven, för att markera bedömningens formativa karaktär.”

De yngre eleverna ska alltså inte uttryckligen underkännas, även om det i praktiken kanske kan bli svårt för tioåringen att förstå skillnaden på ”inte godkänd” och ”inte ha nått kraven”. Därutöver verkar regeringen mena att samma betygssystem ska gälla för dem som i övrigt.

Och systemet är alltså orienterat mot elevers svagheter. Det är de som betonas, snarare än deras styrkor. Som Vlachos skriver ger det en nackdel åt elever som inte är lika bra på allt, utan har ojämn begåvningsprofil, eller åt elever som råkar ha tillfällig otur eller exempelvis en tuff period hemma.

Det är också en syn på elever som inte stämmer överens med den vi har på de som är i arbetskraften. För i arbetskraften gäller knappast att en person ska vara bra på ”allt”, för att anses duga eller ha något värdefullt att bidra med. Tvärtom ser vi fördelar med att människor specialiserar sig och med att vi delar upp arbetsuppgifter mellan oss.

I allmänhet uppmuntrar vi ofta personer — såväl i arbetskraften som utanför — att ”göra något de är bra på”. Att de ska utveckla sina relativa styrkor. Att de ska odla sina talanger.

Men tioåringar ska lära sig att det framförallt är deras svagheter som är av vikt, och som avgör hur de bedöms?

Det låter varken särskilt klokt eller i linje med regeringens önskan om att elever ska stimuleras att nå så långt som möjligt.

Men så här är det alltså redan idag, för alla från årskurs sex och uppåt. De eleverna har ett betygssystem som orienterar mot att underkänna dem och som bäddar för deras (och samhällets) misslyckanden. Det är faktiskt inte riktigt klokt.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se