Stäng
blog-header
maj 1, 2015
Agneta Berge, bloggare
Foto: Lars Pehrson/SVD/TT

Regeringen måste lära av Anders Borg

Att på första maj — den rödaste av dagar — uppmana socialdemokrater att ta del av en mörkblå före detta finansministers visdomsord är kanske inte kutym. Men det måste göras.

Anders Borg presenterade nämligen sin analys av valet 2014 för World Economic Forum förra veckan. I den beskriver han hur strukturella reformer genomförs med framgång och varför han, i ljuset av det, inte längre är finansminister.

Inte bara är analysen intressant i sig (läs exempelvis Karin Petterssons kommentar på Aftonbladets ledarblogg) — utan här finns också något viktigt för den rödgröna regeringen att lära.

Centralt i varför Alliansen förlorade valet är nämligen enligt Borg att de var sena på bollen. De genomförde stora reformer i slutet av den sista mandatperioden istället för i början av den.

Strukturella reformer skapar förlorare på kort sikt, menar han. Men med lite tid börjar fler kunna skörda fördelarna av de nya strukturerna.

Det vill säga: plåstret måste rivas direkt i en mandatperiod. Folk kommer vara arga till en början, men kanske tjäna på det eller åtminstone ha glömt det lagom tills det är val igen.

Vältajmat till första maj publicerade SVT siffror från en Sifoundersökning som visar att 22 procent av väljarna tycker att Socialdemokraterna har den bästa jobbpolitiken, mot 33 procent inför valet i höstas. Även i skolfrågan har Socialdemokraternas förtroende rasat.

Inte roliga siffror för de rödgröna. Men till stor del beror de nog på frånvaron av förändringar snarare än att de har varit impopulära. Man regerar ju trots allt fortfarande på Alliansens budget från i höstas.

Å andra sidan har inte heller det som kommit ut från regeringskansliets idéverkstad — sjösatt eller inte — direkt imponerat.

När Alliansen tog över makten hösten 2006 var det med en färdigförhandlad lista över reformer. Systemskiftet genomförde de redan när vi klev in i 2007.

Det var stora skattesänkningar, en noggrant kalkylerad försvagning av facket och en stympning av både a-kassan och sjukförsäkringen.

Folk var förbannade — men glömde snabbt. Borgs poäng in point, med andra ord.

De rödgröna hade inte chansen att göra samma sak. Läget i riksdagen var låst och det är nu en Alliansbudget som ligger.

Men även om möjligheten hade funnits, så hade den inte tagits. Den rödgröna budgetproposition som föll i riksdagen i höstas var en ändring av riktning, visst, men knappast ett systemskifte. Förslagen var inte av sådan dignitet.

Nu vid vårändringsbudgeten sa regeringen sig satsa på äldreomsorgen. Men för i år handlade det bara om att flytta pengar från ett ställe i äldrevården till ett annat. Först nästa år kommer ett mycket litet om än friskt tillskott av resurser.

Den aviserade investeringen i skolan kommer — fullt utbyggd — att kosta 2,5 miljarder kronor om året. Men för att få skolan på fötter är det snarare det tiodubbla som krävs.

Ska regeringen lyckas genomföra ambitiösa reformer som inte är älskade av alla, så som nödvändiga skattehöjningar och satsningar på välfärden, är kanske budgetpropositionen som läggs i höst sista chansen.

I den får de rödgröna för första gången förändra skatterna så som de vill — och få igenom det i riksdagen. Det ingår i decemberöverenskommelsen. Och efter i höst är risken att ilskan hos budgetens kortsiktiga förlorare inte hinner lägga sig i tid till valet.

Runt om i landet håller idag socialdemokratiska företrädare vackra tal om visionerna de har för ett bättre Sverige. Ska något av det kunna bli verklighet måste de sen gå hem och lära av Anders Borg. Chansen att riva av plåstret får inte missas.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se