Stäng
blog-header
december 14, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Hasse Holmberg/TT

Patriarkatet i borgerlighetens högborg

I fredags höll årets nobelpristagare i ekonomi, Jean Tirole, sin nobelföreläsning på Handelshögskolan i Stockholm (Handels). Det här kunde ha varit en text om vad som sades där. Men istället för att sitta i en aula där kunskap värd ett nobelpris förmedlades, satt jag arg i en tom datasal.

På Tiroles väg in till föreläsningen hade min klass samlats på Handels trappa för ett foto med honom. Vi hade blivit informerade om att detta skulle ske och tyckte det skulle bli lite kul. Ett foto med nobelpristagaren, ändå.

Men när vi sprang ut i decemberkylan och radade upp för fotot var det inte bara Tirole som poserade längst fram. Vid hans sida stod även Handels rektor, studentkårens ordförande, en medlem i nobelpriskommittén som även är professor på skolan, samt den som har hand om masterprogrammet i nationalekonomi.

Samtliga män.

Att vilja ha personer med de rollerna med på fotot är inget konstigt. Men där stod vi plötsligt, många killar och många tjejer, vassa hjärnor med höga ambitioner, och skulle se glada ut bakom en så tydlig demonstration av ekonompatriarkatet.

Situationen gjorde mig så paff, förbannad och nästan förnedrad att jag sedan gick till nämnda datasal istället för till nobelföreläsningen.

För det här var bara en i raden av gånger när kvinnors strukturella underordning har gjort sig påmind på Handels. Kanske var det den berömda droppen som fick bägaren att rinna över. Som till slut fick mig att skriva den text jag burit på i flera år.

Om en plantskola för näringslivstoppar med internationellt gott anseende, men som är sämst i Sverige vad gäller könsfördelningen bland professorer,  om man räknar alla högskolor som förra året hade fler än två.

Ynka sex procent, eller två av 35 professurer, innehålls av kvinnor på Handels, mot genomsnittet på 24 procent i Sverige, enligt statistik från Universitetskanslerämbetet.

Och när den nyvalda ordföranden för Handels studentkår tillträder i vinter kommer en av de åtta senaste ha varit kvinna, samtidigt som tre av dem har hetat Max.

Siffrorna är riktigt usla. Med det handlar inte bara om dem. För det sitter också i kulturen och väggarna. I hur framtida börshajar och managementkonsulter får lära sig att verkligheten ser ut.

Ta ledarskapsföreläsningarna. Inte nog med att vi studerade ”ledarskap” respektive ”kvinnligt ledarskap”. Utan när exempel på ledare skulle lyftas under en föreläsning var det med fördelningen en kvinna och tio män.

Samma föreläsare exemplifierade sedan korruption bland VD:ar med att VD:n är en man (!) som är gift med en kvinna (!) som vill shoppa 200 000 (!) par skor som inte hon själv betalar för, utan det gör han (!), varför han kan bli korrupt (??!).

Jag mailade läraren efteråt om den skeva representation av kvinnor jag hade fått med mig från föreläsningarna. Till svar fick jag att han tyckte det var svårt att balansera ”lyfta fram” med att ”tala sanning”.

Som om man ljuger om man nämner fler än en kvinna som är ledare. Som om det vore att tumma på sanningen att beskriva en VD som en kvinna, eller för den delen som en man med egen konsumtionslust.

Eller ta den manliga föreläsaren som skulle lära oss om avtalsrätt med exemplet att ”en VD ska skriva ett kontrakt så han säger till sin sekreterare att hon ska..”.

Eller varför inte det senaste exemplet, med en föreläsare som genomgående benämnde alla personer i hans exempel som män. Jag påpekade detta för honom, flikade in att ett litet ”control-replace” är lätt att göra i hans föreläsningsbilder. Men fick till svar att eftersom han själv var man var det enklast för honom att relatera till män.

Ja, det var faktiskt så han sa.

Kanske ligger det något i det. Kanske är det en av anledningarna till varför kvinnor gång efter annan springer in i en betongvägg. Rusar upp i ett glastak. För att män har lättare att relatera till andra män. För att de ser andra som antingen en människa eller en kvinna.

Och det är alltså här de formas, de som ska ut och erövra om inte världen så åtminstone näringslivet. Som ska rekrytera andra. Som ska tillsätta chefspositioner, forma bolagsstyrelser och bygga mäktiga nätverket.

Handels är nog tyvärr inte ensamt om att se ut så här. Men för en skola som är så mån som sitt anseende och om att ligga i framkant finns viktiga slutsatser att dra. Företag som ska rekrytera dessa studenter har också anledning att tänka till. Och alla vi andra, ja, vi har ett problem.

 

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se