Stäng
blog-header
maj 14, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Ingvar Karmhed/TT

Klassamhället exponerat

Sverige har aldrig slutat vara ett klassamhälle. Men idag präglas vi av starkare klassmönster än på mycket länge.

Det senaste programmet av Vetenskapens värld bör ses av alla som är intresserade av samhällsutvecklingen. Genom statistik, samtal med forskare och möten med drabbade människor visas hur olika linjer av ojämlikhet sammanfaller i Sverige. Bilden av klassamhället exponerat är otäck.

Skillnaderna mellan rika och fattiga ökar snabbt i Sverige.

Diagrammet nedan är hämtat från ett inlägg av nationalekonomen Jesper Roine på bloggen Ekonomistas (som också intervjuas i programmet). Det visar hur stor andel av de totala inkomsterna som den rikaste procenten av befolkningen i Sverige får, före skatt respektive som disponibel inkomst (avläses mot vänster axel). Även Gini-koefficienten redovisas, som är ett mått på ojämlikhet som går från noll till ett. Noll betyder att alla i ett samhälle har lika hög inkomst, medan ett betyder att en person har all inkomst i ett samhälle (avläses mot höger axel).

 

top-1-disp-ink-och-gini

Källa: World Top Income Database, hämtad från Ekonomistas

Från början av 1980-talet har Sveriges rikaste hundradel av befolkningen gått från att få knappt tre procent av samtliga inkomster, till att få runt sju procent. Efter skatt. Under samma period har Sveriges Gini ökat från runt 0,2 till omkring 0,3.

Den numera världskände franske ekonomen Thomas Piketty intervjuas i programmet. Med utgångspunkt i sin bok ”Capital in the twenty-first century” (som man kan läsa mer om här) berättar han om hur inkomstskillnaderna nu kan vara på väg mot 1800-talets extrema nivåer.

Men det är inte bara vad gäller inkomster och förmögenheter som skillnaderna växer i Sverige, utan också vad gäller utbildning, hälsa och trygghet.

Vetenskapens värld skildrar nämligen också vår arbetsmarknad, som är allt otryggare för allt fler. Avarterna av tidsbegränsade anställningar växer. Människor görs maktlösa och har svårt att få livet att gå ihop när de tvingas sitta med mobilen klistrad i handen i hopp om att få en chans att jobba den dagen.

De berättar om trygghetssystemen, som arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen, som har urholkats. Ersättningen i a-kassan är nu i nivå med socialbidraget och bland de arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade har fattigdomen ökat.

Programmet skildrar också matbankerna i Storbritannien, som är en typ av välgörenhetsställe dit de som inte har råd att köpa mat kan vända sig för att få en matkasse. Nu ser vi början på en liknande utveckling i Sverige.

Och de visar hur tillgången till god utbildning fördelas allt mer ojämlikt och hur utfallet i livslängd korrelerar starkt med socioekonomisk bakgrund.

Och samtidigt blir de rikaste bara rikare.

När de olika trådarna vävs ihop, ser vi det mer utpräglade klassamhällets konsekvenser. Och det är inte vackert. Men det är Sverige idag.

Från högerhåll framhålls ofta att Sverige fortfarande har några av världens minsta inkomstskillnader och mest utbyggda välfärdsstater.

Det må så vara. Men om det är så här illa i Sverige, ska vi då vara glada att det är värre i andra samhällen? Vilken roll spelar det att vi är bäst, om klassamhället sliter oss isär?

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se