Stäng
blog-header
september 14, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Idag är dagen när vi bestämmer oss för att gå ihop istället för isär

Någon länkade Socialdemokraternas valfilm ”Vår stund på jorden” igår. Jag hade sett så många vid det laget, från olika partier och ungdomsförbund, men tänkte att okej, jag ser väl en till. Och började böla.

Herregud varför gråter jag? Jag är inte ”sosse” och för en gångs skull utvilad?

Så insåg jag att de där två minuterna var tron på allt det som Sverige kan vara. De fångade en längtan jag bär efter en ny riktning för Sverige, som är extra stark så här bara några timmar innan vallokalerna stänger — innan valet 2014 är avgjort.

Det är en längtan efter att få slippa oron för hur vi låter människor falla så långt i Sverige. En längtan efter att få lita på att vi genom rättvisa system tar hand om varandra. Att 86 000 personer har kastats ut ur sjukförsäkringen trots att de fortfarande är sjuka är så skamligt att jag knappt orkar skriva det. Människor som förnedras och fattiggörs för att de inte har blivit friska i tid, istället för att ges tid och stöd att bli friska.

Min längtan är också den efter att få en statsminister som är feminist, en socialistisk feminist. Efter att få en regering vars jämställdhetspolitik utgår från arbetarkvinnors villkor, eftersom de bär vårt misslyckande som samhälle på sina värkande axlar. Som ger kvinnor inom vård och omsorg fler kollegor så att deras kroppar håller för ett helt arbetsliv. Som stärker arbetsrätten och ger kvinnor mer makt över sina livsvillkor. Som bygger ut barnomsorg och äldreomsorg, så att kvinnor kan jobba istället för att ta hand om sina nära.

Och jag längtar efter att få slippa sorgen över att se ett samhälle jag älskar glida isär. Gud vad jag längtar efter det.

I högerns skattesänkarlinje  har arbetslösa och sjuka fått betala för att de redan rikas plånböcker ska växa. Skolan sviker barn som kommer från hem utan studievana samtidigt som deras föräldrar betalar för att de rikastes ungar ska ha skattesubventionerad privatundervisning. Det har blivit viktigare att folk får tjäna pengar på välfärden än att våra äldre har en värdig ålderdom. Och på arbetsmarknaden har många gjorts så maktlösa att de tvingas sitta med mobilen klistrad i handen för att inte råka missa chansen att få jobba den dagen.

Att gå tillsammans istället för var och en gå för sig är inte bara härligt och anständigt. Utan något vi alla vinner på. Allra mest vinner de som annars har störst risk att falla så långt. Men även jag, en vit medelklassunge med examen från Handelshögskolan i Stockholm, är vinnare i ett system där vi hjälps åt att ta hand om varandra. Där vi investerar i lika tillgång till kunskap, hälsa och trygghet för alla. För att kunna hålla takten i globaliserad värld, stå starka när nästa finanskris drabbar oss och dra undan mattan för rasismens landvinningar, måste vi investera i människor. I varandra.

När jag ändå är igång med S-referenser: Olof Palme sa en gång att ”Samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det.”

Idag påminner vi våra syskon, föräldrar och grannar att rösta. Idag säger vi det för tusende gången till våra kompisar.

Idag är dagen när vi bestämmer oss för att gå ihop istället för isär.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se