Stäng
blog-header
februari 10, 2016
Agneta Berge, bloggare
Foto: Linn Malmmén/TT

Hur har man tänkt sig sänka lönerna, egentligen?

Få lär ha undgått att det nu snackas mycket om att sänka lönerna för att hjälpa personer som nyligen har kommit till Sverige att få jobb. Men trots att det är en fråga som drivs ihållande och ivrigt från flera håll (arbetsgivarorganisationer såväl som politiska partier) så har jag ofta svårt att förstå hur man tänker sig att det här med lägre löner för nyanlända personer skulle fungera rent praktiskt. Vilket system ser de som vill sänka lönerna egentligen framför sig? Vilken linje är det egentligen de driver?

Jag kan nämligen se fyra olika huvudvarianter (om ni kan se fler får ni gärna kommentera/höra av er), och presenterar dem utan någon inbördes ordning:

1) ”Samma jobb, olika lön”

Ett alternativ är att man låter nyanlända utföra samma jobb som icke-nyanlända redan utför i existerande yrken, men till en lägre lön, och detta baserat på kriteriet att de är nyanlända. Exempelvis att om icke-nyanlända butiksförsäljare tjänar 120 kronor i timmen så ska nyanlända butiksförsäljare som utför motsvarande uppgifter tjäna, säg, 60 kronor i timmen (ingen har, mig veterligen, förslagit just 60 kronor i timmen men en halvering av lönen ligger i stort sett i linje med en del av dagens subventionerade anställningar).

2) ”Olika jobb, olika lön — top-down”

Ett annat alternativ är att fack och arbetsgivare ”skapar” nya typer av yrkesgrupper som idag inte finns, och ger dessa en lägre lön. Ett slags ”planering” av vilka jobb som ska finnas, med andra ord. Exempelvis att de en dag bestämmer att det ska finnas plocka-i-kassor-arbetare i butiker som yrkesgrupp och att den ska tjäna 60 kronor i timmen.

3) ”Olika jobb, olika lön — bottom-up”

Ett alternativ till top-down och jobb-planerings-approachen är att sänka de nuvarande lägsta lönerna för existerande yrkesgrupper, för att försöka låta marknaden skapa nya lägre avlönade yrkesgrupper inom samma bransch. Mer ”bottom-up”, kan man säga. Åtminstone i termer av de eventuella nya yrkesgrupperna.

Som exempel kan man tänka sig att man sänker lägstalönen för alla försäljare och kassapersonal i butiker från 120 kronor i timmen till 60 kronor i timmen, för att försöka få marknaden att skapa den nya och lägre avlönade yrkesgruppen plocka-i-kassor-arbetare.

4) ”Kombos”

Ett sista alternativ är att skapa nya anställningsformer, som olika kombinationer av utbildning och jobb, i stil med YA-jobben. Beroende på utformning kan sådana nya anställningsformer blir billigare för arbetsgivare och också ge just lägre lön till den anställda.

Och så är det på sin plats att vi minns att arbetsgivare redan idag kan sänka sina kostnader för att anställa en nyanländ person markant genom att utnyttja något av de anställningsstöd som finns och som syftar till just detta — men som inte handlar om att sänka lönen för den nyanlända personen i fråga.

Svenskt Näringsliv med flera pratar ofta om att ”skapa fler enkla jobb”, vilket skulle kunna vara både linje 2 och 3, och antagligen också linje 4. Om jag har förstått rätt är Moderaterna mest inne på linje 4. Centerpartiet uppmanar fack och arbetsgivare att sluta särskilda avtal som riktar sig helt och hållet till nyanlända. Beroende på utformning skulle det kunna vara linje 1, 2 eller 4.

Det är med andra ord svårt att förstå vilket system som egentligen förespråkas när sänkta löner kommer på tal. Jag vill gärna begripa mer av detta så input från någon som begripigt mer än jag är varmt välkommen.

Vidare, även om jag skriver om fack och arbetsgivare i linje 2, så är det i teorin möjligt att göra samtliga fyra linjer både inom ramen för nuvarande modell, där fack och arbetsgivare förhandlar fram arbetsmarknadens avtal, och genom att lämna den svenska/nordiska arbetsmarknadsmodellen och låta politikerna fatta dessa beslut.

Problemen med att frångå partsmodellen är många. Bland annat är det väldigt svårt för riksdagsledamöter att veta vad som är bra löner för en uppsjö av olika yrkesgrupper, eller vilka nya yrkesgrupper som kan tänkas behövas i diverse branscher. Trots det har Centerpartiet nu hotat med att lagstiftning kan bli aktuellt om inte parterna sänker lönerna för nyanlända på egen hand. Även Svenskt Näringsliv — en av arbetsmarknadens huvudparter — har nosat på det spåret.

Ska å andra sidan något som linje 3 skapas inom ramen för nuvarande förhandlingsmodell, lär det dock behöva föregås av att man från politikernas håll försvagar fackföreningsrörelsen mer än man redan har gjort de senare åren, så att man gör arbetstagarkollektivet till en ännu svagare förhandlingspart. Exempelvis genom att försvaga konfliktreglerna.

Och om det är linje 3 man har i sikte så är det med följden att lönerna lär sänkas även för personer som är sysselsatta till en högre lön idag, vilket är ett högt pris att betala. Även linje 1 skulle kunna få till följd att nuvarande anställda tvingas dumpa sina löner för att behålla sina jobb. I synnerhet i branscher som karaktäriseras av bemanningsföretag eller staplande av visstidsanställningar.

Med linje 1 frångår man också med stor sannolikhet en princip som har varit central på svensk arbetsmarknad länge: nämligen den om lika lön för lika arbete. För flera decennier sedan fanns exempelvis särskilda kvinnolöner i kollektivavtalen, som innebar att kvinnor tjänade mindre än män för samma arbete. Men dessa är sedan länge borta. Å andra sidan finns olika ålderstrappor i flera kollektivavtal, som innebär att exempelvis en 18-åring som utför samma arbete som en 19-åring kan ha en något lägre lön. Gränsdragningsproblemen vad gäller ålder ter sig dock mindre problematiska än dem vad gäller nyanlända. Ska alla nyanlända ha lägre lön för samma arbete? Även de från, säg, Norge och USA? Eller gäller det bara personer från Syrien och Afghanistan? Irak och Somalia? Ukraina? Polen? Tyskland? Ja, ni ser.

Och ja, för att inte tala om problemet med att vi trots allt inte vet hur stor effekt på sysselsättningen sänkta löner faktiskt skulle ha (lästips 1, 2, 3, 4).

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler