Stäng
blog-header
december 3, 2013
Agneta Berge, bloggare
Foto: Claudio Bresciani/TT

Här har ni glastaket

Det finns ingen formell regel som säger att kvinnor inte får inta samhällets toppositioner. Men trots att kvinnors arbetskraftsdeltagande har varit högt under decennier och trots att en stor andel kvinnor i både yngre och äldre åldrar är välutbildade, kvarstår stora skillnader i representation i toppen. Det är fortfarande männen som styr.

Detta fenomen, att kvinnor som klättrar bra i karriären har svårt att nå toppen av hierarkierna, brukar kallas ”glastaket”. Och mönstret är detsamma i samtliga sektorer. Några exempel:

  • Förtroendeuppdragen inom kommun och landsting är relativt jämnt könsfördelade. Likaså landstingsstyrelsernas ordförandeposter. Men bland kommunstyrelsernas ordföranden är 71 procent män. I de statliga myndigheterna är 61 procent av ordförandena män.
  • Könsfördelningen bland de som organiseras i LO-förbunden är totalt sett ganska jämn. Men när LO nyligen släppte en rapport kring sin interna representation visade det sig att det finns färre kvinnor i LO-förbundens ledningar, än det finns LO-förbund (vilket är 14 stycken).
  • I statligt hel- och delägda företag är kvinnor och män nästan jämnt representerade i styrelserna – men männen dominerar på posten som styrelseordförande, och än mer i rollen som VD.
  • Bland börsbolagens toppositioner ser det riktigt illa ut. 96 procent av styrelseordförandena är män (i juni 2012) och 95 procent av VD:arna män. Det finns till och med fler Johan är kvinnor på VD-posterna.

Ju högre position du har, desto mer tjänar du i allmänhet. Att män intar toppositioner i högre utsträckning än kvinnor betyder att de grupper av män som tjänar mest, kommer att tjäna mer än de grupper av kvinnor som tjänar mest. Lönegapet blir större ju högre upp i lönefördelningen vi kommer.

Om vi radar upp alla kvinnor och alla män efter hur mycket de tjänar och delar in dem i 100 lika stora grupper (som kallas percentiler), och sedan ser hur stor skillnad det är i lön mellan könens respektive grupper (till exempel hur mycket kvinnor tjänar jämfört med män i 34:e percentilen) så får vi diagrammet nedan. Värdet (lönen) i den 10:e percentilen anger att tio procent av löntagarna har en lägre lön, och 90 procent en högre. Motsvarande tolkning gäller för respektive percentil.

Och mycket riktigt, här har ni glastaket:

Skillnad (i procent) mellan mäns och kvinnors lön i respektive percentil, år 2000 (tjockare linje) och år 2010 (tunnare linje)

glastaket

Källa: Medlingsinstitutet (2012)

Lönegapet mellan män och kvinnor växer ju högre upp i lönefördelningen vi kommer (ju längre åt höger i diagrammet vi är). Det positiva är dock att lönegapet i sin helhet har minskat något mellan år 2000 och 2010, eftersom kurvan har skiftat nedåt. Det syns framförallt i höglönesegmentet av lönefördelningen (de höga percentilerna). År 2000 hade de tio procenten av männen med högst lön (percentil 90) ungefär 45 procent högre lön än motsvarande grupp för kvinnorna. År 2010 hade denna skillnad minskat med runt tio procentenheter. Detta kan bero på att andelen chefer som är kvinnor har ökat.

Utvecklingen går åt rätt håll. Men som med många jämställdhetsfrågor går det för långsamt. Organisationer behöver börja jobba mer aktivt med jämställdhet i sina rekryteringsstrategier; se kvinnorna; anpassa vägar och tjänster mer efter dem; och kvotera in på toppositioner.

Exempelvis initiativet Battle of the numbers är lovvärt ur detta perspektiv.

För vi har ett glastak att krossa.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler