Stäng
blog-header
maj 22, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX

Europaparlamentet behöver fler med facklig bakgrund

På söndag röstar vi på den vi vill ska representera Sverige i Europaparlamentet.

Valet kan kännas diffust. Frågorna avlägsna. Vad kan EU egentligen göra som påverkar oss?

Svaret är: mer än vi kanske tror.

En genomgång gjord på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting menar att runt 60 procent av frågorna på dagordningen i kommunfullmäktige och 50 procent av frågorna på dagordningen i landstingsfullmäktige påverkas av vad som händer på EU-nivå.

Den numera nedlagda tidningen Riksdag och Departement har visat att 43 procent av de förslag som regeringen lägger till riksdagen har sina ursprung inom EU-maskineriet.

Undersökningarna må ha metodologiska brister, så de exakta siffrorna ska kanske tas med en nypa salt. Men alltjämt visar de att EU:s inflytande över svensk politik är omfattande.

EU-valet spelar roll.

Och vissa frågor som beslutas om på EU-nivå känns bedrägligt avlägsna — för de påverkar oss mitt i vår vardag.

I kölvattnet av den ekonomiska krisen, åtstramningspolitik och nedskärningar har löner på sina håll sänkts inom EU. I debatten har röster börjat höjas för införandet av en europeisk lägstalön, som ska gälla för samtliga EU-länder.

Lönebildningen är vanligtvis en nationell angelägenhet och inget EU ska lägga sig i. Men de två största partigrupperna i Europaparlamentet har under våren förespråkat förslaget om en europeisk lägstalön.

I Sverige reglerar vi inte lägstalönen i lag, utan i kollektivavtal som förhandlas fram av arbetsmarknadens parter (fackförbund och arbetsgivarorganisationer). Detta motiveras bland annat av att de tillsammans är bäst lämpade att fastställa hur stort löneutrymmet är och hur lönen ska balanseras mot andra förmåner som arbetstid, semester och pensionsavsättningar.

Systemet kallas partsmodellen och är en grundbult i det som brukar heta den svenska modellen.

En lägstalön reglerad på europeisk nivå skulle vara en mycket allvarlig inskränkning av den svenska partsmodellen och svensk lönebildning.

I EU:s iver att stärka företags konkurrenskraft riskerar dessutom regleringen kring arbetsgivares ansvar för de anställdas arbetsmiljö att försvagas. EU:s strategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen upphörde nämligen 2012. Den har inte följts upp av en ny strategi med hänvisning till att det kostar företagen för mycket. Men det är en besparing som kan visa sig dyrköpt. Det är inte bara en omfördelning av makt från arbetstagare till arbetsgivare, utan det kan också ge utfall på sådant vi kan ta på. På kroppar som inte orkar jobba, som skadas och som sjukskrivs.

På EU-nivå pågår därtill ett brett regelförenklingsarbete för företag som i grund och botten är bra. Men förenkling för företag får aldrig ske på bekostnad av arbetstagares trygghet och hälsa. Ändå är det vad som riskerar att hända nu eftersom arbetsmiljöfrågorna även ingår i detta arbete.

Vad som händer i EU påverkar alltså inte bara en majoritet av frågorna som beslutas om på kommunal och regional nivå, utan de berör oss också mitt i våra arbetsliv. Det handlar om arbetstagares rättigheter, livsvillkor och kroppar.

Europaparlamentet behöver fler med facklig bakgrund.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se