Stäng
blog-header
augusti 9, 2015
Agneta Berge, bloggare
Foto: Henrik Montgomery/TT

En Mycket Stram Budget

Om 43 dagar presenterar regeringen budgetpropositionen för 2016 — och avgör riksdagsvalet 2018.

I alla fall om man får tro den förra finansministern, moderaten Anders Borg. Till World Economic Forum sa han i våras att svåra reformer måste rivas av tidigt i en mandatperiod, för de skapar alltid förlorare på kort sikt. Men lagom tills det är val igen har de förhoppningsvis börjat tjäna på — eller åtminstone glömt — reformen.

Det betyder att budgetpropositionen för 2016 är den rödgröna regeringens kanske sista chans att genomföra tuff men nödvändig finanspolitik. Vilket i sin tur betyder att det är i slutet av augusti, när regeringen möts för budgetförhandlingar på Harpsund, som förutsättningarna för valet 2018 spikas.

Men redan i veckan fick vi en hint om hur nästa riksdagsval kan gå. På sommarfikat med regeringen lät nämligen finansminister Magdalena Andersson meddela att för 2016 blir det en Mycket Stram Budget.

Än så länge vet vi inga detaljer. Men det så kallade reformutrymmet är begränsat, menar hon. Likaså är utrymmet för ofinansierade (läs: lånefinansierade) reformer. Vissa skatter vill regeringen höja (särskilt den föreslagna höjningen av beskattning av investeringssparkonton är välkommen), några avdrag vill de sänka (ROT och RUT). Men så stor plats för nya satsningar verkar det ändå inte bli.

Gudskelov.

Efter ett första år vid regeringsmakten som präglats av idel framgångar, kreativa förslag och epokgörande politik är det på sin plats att de rödgröna inte brer på för mycket. Hur skulle det se ut om de överglänste oppositionen i ytterligare ett år? Hur skulle svenska folket egentligen kunna hantera så många förbättringar i sin vardag två år i rad?

Jag menar, hur skulle hemtjänsten och äldreboendena egentligen stå ut om kommunerna fick kraftigt höjt och indexerat statsbidrag? Hur skulle kvinnorna som jobbar inom vården klara bättre arbetsmiljö, fler kollegor, helare kroppar och högre löner? Hur skulle skolan palla trycket om man satsade flera friska miljarder om året på såväl lärarutbildningen som läraryrket?

Hur skulle det egentligen gå om alla cancersjuka fick rätt vård i rätt tid? Eller om alla unga plötsligt hade någonstans att bo? Om flyktingar hade en dräglig tillvaro? Om tågtrafiken mötte våra behov? Eller om man, gud förbjude, verkligen tog klimatkrisen på allvar? Eller, I don’t know, gav sig sjutton på att utrota barnfattigdomen?

Ja, tänk om man i en tid av sedan länge hög arbetslöshet, av växande klyftor, framtida stora vård- och omsorgsbehov, nästintill obefintlig inflation och låga räntor faktiskt fick för sig att satsa?

Nej gudskelov, som sagt, att den rödgröna regeringen har siktet inställt på en Mycket Stram Budget.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se