Stäng
blog-header
november 2, 2015
Agneta Berge, bloggare
Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv. Foto: Nora Lorek/TT

Det behövs fler ”mellansvåra” jobb

I flyktingarnas namn höjer bland andra Svenskt Näringsliv sin röst för att fler enkla jobb behövs i Sverige. Utöver att försöka reda ut vilka dessa jobb egentligen är — något som jag gav mig på häromveckan — bör även följande fråga ställas: behövs verkligen fler av dem?

Eller så här: givet att vi har ett visst antal arbetslösa som har en låg utbildningsnivå, är det då att stimulera fram nya jobb med låg kvalifikationsnivå i motsvarande omfattning som är det enda och självklara svaret?

Svaret på den frågan handlar bland annat om tendensen till polarisering av jobben på svensk arbetsmarknad, som jag på senare tid har lyft i både Ekonomiekot Lördag och i Arena Idés podd Pengar & Politik. Det handlar om att vi har haft en relativ minskning av de anställda som har ”mellankvalificerade” jobb och är ”mellanavlönade”, jämfört med antalet anställda som har låg- och högkvalificerade jobb samt är låg- och högavlönade. Det vill säga: som figur 1 och 2 nedan visar så har jobbtillväxten framförallt skett i ändarna, och inte i mitten, av skalan.

Figur 1. Förändringen av antalet anställda rangordnade från låg- till höglönejobb, år 2000-2007 och 2008-2011

Skärmavbild 2015-11-01 kl. 16.46.30

Not: Kvintilgrupp 1 = låglönegrupp, …, 5 = höglönegrupp. Diagrammet visar förändringen i respektive lönegrupp i förhållande till hur den totala sysselsättningen har förändrats.
Källa: Åberg (2013), hämtad ur Carlén (2014)

Figur 2. Förändring av antalet anställda i jobb med olika kvalifikationsnivåer, år 2000-2007 och 2008-2011

Förändring av antalet anställda per kvalifikationsnivå

Not: Kvalifikationsnivå 1 = ledningsarbete, 2 = längre högskoleutbildning och akademisk examen, 3 = gymnasieskola med påbyggnad eller kortare högskoleutbildning, 4 = gymnasiekompetens, 5 = inga eller små krav på utbildning. Diagrammet visar förändringen i respektive grupp i förhållande till hur den totala sysselsättningen har förändrats.
Källa: Åberg (2013), hämtad ur Carlén (2014)

Thomas Carlén (2014) skriver med hänvisning till Rune Åberg (2013) att ”inom mellanlönegrupperna ökade jobben inom vård och omsorg samt för förskolelärare, fritidspedagoger och behandlingsassistenter, samt inom bygg och anläggning och för säljare och inköpare”. De jobb inom mellanlönegrupperna som minskade under samma period var för ”kontorssekreterare, bokförings- och redovisningsassistenter, elmontörer, tele- och elektronikoperatörer och övriga maskinoperatörer, samt, efter 2008, även för vissa ingenjörer och tekniker”.

I låglönegrupperna har jobb ”inom vård och omsorg, restaurang och lokalvård svarat för mer än hälften av sysselsättningsökningen”, samtidigt som jobb för bland andra kontorspersonal, handpaketerare och brevbärare har minskat.

Därtill visar Carl le Grand mfl (2013) i en underlagsrapport till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen att  individers utbildningsnivåer i allt högre utsträckning överstiger jobbens utbildningskrav. Med andra ord: överutbildningen, definierad som andelen anställda med minst två års längre utbildning än vad deras jobb kräver, har tilltagit, som figur 3 visar.

Figur 3. Matchning, överutbildning och underutbildning, 1974-2010. Andelar av alla anställda.

Matchning, överutbildning och underutbildning

Källa: LNU, hämtad ur le Grand mfl (2013)

Att individers utbildning i genomsnitt är högre än jobbens krav på utbildning visas även i figur 4 nedan. Till vänster i figuren visas utbildningsnivån bland de anställda, och till höger i figuren visas jobbens utbildningskrav.

Vid alla tidpunkter gäller att andelen jobb med låga utbildningskrav klart överstiger andelen anställda med låg utbildning (Gr). Sett till utvecklingen över tid är det också särskilt påtagligt att andelen lågutbildade individer har fallit betydligt mer än andelen enkla jobb.

Figur 4. Individens utbildning och jobbens utbildningskrav, 1974-2010. Procent av de anställda. Fyra kategorier: 0-1 års utb utöver obligatorisk skola (Gr), 2-3 år (Gy), 4-5 år (Gy+), 6 år eller fler (Hs).

Individens utbildning och jobbens utbildningskrav

Källa: LNU, hämtad ur le Grand mfl (2013)

Överutbildningen innebär att kraven för att utföra ett jobb särkopplas från kraven för att ett jobb. För individen betyder det att den ekonomiska avkastningen på utbildning minskar. le Grand mfl (2013) menar att lönepremien för matchad utbildning ligger långt över premien för överskjutande utbildning. För samhället betyder överutbildningen att humankapitalet i arbetskraften inte tas tillvara på bästa sätt.

En annan viktig konsekvens om vi lägger ihop bilderna av polarisering av jobben och tilltagande överutbildning är vad le Grand mfl (2013) kallar en process av ”bumping down”. De beskriver den som att om antalet personer med en viss högre utbildningsnivå är större än antalet jobb på den kravnivån, så får de som blir utan ett väl matchat jobb söka sig neråt i kravhierarkin. Där kan de komma att konkurrera ut lägre utbildade personer som är rätt matchade mot den lägre kravnivån, som då i sin tur kan få söka sig neråt. Denna process av förflyttning neråt i kravhierarkin (”bumping down”) kan då leda till att vissa lågutbildade personer blir utan jobb trots att antalet jobb på en låg kravnivå egentligen är tillräckligt för att ta emot utbudet av arbetskraft där.

le Grand mfl (2013) visar också att det är just i jobben som kräver låg utbildningsnivå för att utföras, som antalet utbildningsår efter grundskola har ökat mest bland de anställda (lila linjen i figur 5 nedan).

Figur 5. Genomsnittlig utbildning bland de anställda (antal år efter grundskola) efter utbildningskravet för att utföra arbetet (Hs/Gy+/Gy/Gr), 1974-2010. 

Genomsnittlig utbildning efter arbetets utbildningskrav

Källa: LNU, hämtad ur le Grand (2013)

Poängen med det här inlägget är således följande: det är inte nödvändigtvis enbart eller ens främst enkla jobb som saknas på svensk arbetsmarknad. Ett av de stora problemen med den svenska jobbstrukturen är istället avsaknaden av tillväxt i ”mellansvåra” jobb.

Vi har därför mycket att tjäna på att försöka skapa en motsatt dynamik till ”bumping down”. Att stimulera fram jobb i mellanskiktet som personer som idag är överutbildade för enkla jobb kan ta skulle öka avkastningen på utbildning. Samtidigt skulle samhället bättre utnyttja arbetskraftens humankapital och frigöra enklare arbeten för dem med lägre utbildningsnivå.

En win-win-win, med andra ord.

Men den insikten lyser med sin frånvaro i Svenskt Näringslivs kampanjer.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se