Stäng
blog-header
maj 13, 2015
Agneta Berge, bloggare
Foto: Christine Olsson/Scanpix

Delat välstånd i det 21:a århundradet

”Precis som det krävdes the New Deal i USA och välfärdsstaten i Europa för att få den industriella revolutionen att fungera för de många och inte för de få, krävs nya sociala och politiska institutioner för att få det 21:a århundradets kapitalism att fungera för de många och inte för de få.”

Så skriver Commission on Inclusive Prosperity, som nationalekonomen Lawrence Summers är en av ordförandena för. Och jag tror det ligger en del sanning i det.

Harvardekonomen Richard Freeman presenterade i fredags sin lösning på hur vi får kapitalismen i vårt århundrade att fungera för fler. Han har skrivit rapporten ”Workers Ownership and Profit-Sharing in a New Capitalist Model?” för LO:s kongressprojekt ”Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik”. I den menar han att en nödvändig om än inte tillräcklig lösning är att anställda börjar äga andelar av eller på annat sätt få del av vinsten från det företag de arbetar på.

Freeman menar nämligen att frukterna av våra framgångar i allt större utsträckning tillfaller få snarare än många. Inkomstskillnaderna ökar och kapitalet vinner mark på arbetskraftens bekostnad.

Som diagrammet nedan visar har de genomsnittliga reala inkomsterna (inklusive realiserade kapitalvinster, före skatter och transfereringar) fördubblats flera gånger om för den rikaste tiotusendelen av svenskarna (grön linje). Utvecklingen är minst sagt iögonfallande. Och den så annars omtalade kraftiga inkomstutvecklingen för den rikaste hundradelen av befolkningen (röd linje) framstår som närmast modest.

SWE Avg Income 2013-2012
Därtill har den så kallade löneandelen minskat i både Sverige och i andra länder, som figuren nedan visar. Löneandelen anger hur stor del av de totala inkomsterna i ett land som går till arbetskraften. Resten av inkomsterna går till kapitalet, som alltså har vunnit mark de senaste decennierna.

LöneandelenHämtad ur: Bengtsson 2015

Därutöver polariseras arbetsmarknader. Det finns en tillväxt i de minst och de mest välbetalda jobben, medan jobben i mellanskitet minskar. Det första diagrammet nedan visar detta för Sveriges del från åren 2000-2007 samt 2008-2011 medan det andra diagrammet visar det för ett antal andra länder i Europa 1993-2010.

Polarisering SverigePolarisering EuropaHämtade ur: Carlén 2014

Exakt vad som driver polariseringen är svårt att säga. En hypotes ekonomer jobbar med är att rutinjobb, som ofta finns i mellanskiktet, är relativt enklare att ersätta med maskiner och datorer än vad jobb som kräver exempelvis ett stort inslag av abstrakt tänkande eller mänsklig omsorg är. En annan hypotes är att en del av dessa jobb också är relativt enklare att flytta till arbetsmarknader med billigare arbetskraft än den svenska.

En kombination av teknologisk utveckling och integrerade globala marknader kan alltså bidra till mönstret av polariserade arbetsmarknader. De är på så sätt underliggande krafter som påverkar strukturen vår produktion bygger på.

Och de kommer att fortsätta påverka den strukturen framöver. Teknologin gör ständigt nya framsteg och enligt vissa beräkningar är runt hälften av jobben i såväl Sverige som USA helt datoriserade om tjugo år.

Kalkyler över vilka jobb som kommer att växa fram är av naturliga skäl knepigare att göra och det är svårt att säga om nettot hamnar på plus eller minus. Oavsett är det en kraftig förändring av produktionen och därmed av både arbetsmarknaden och av vår ekonomi som ligger framför oss, om dessa beräkningar är någorlunda korrekta.

Det är i huvudsak den kombinerade bilden av detta, ihop med en växande finansiell ekonomi, som Richard Freeman och Lawrence Summers kommission talar om. En produktion som förändras i snabb takt, en finansmarknad som växer, kapital som får allt mer av inkomsterna på arbetskraftens bekostnad och inkomstskillnader som blir allt större. Det är den nya verklighet vi har att förhålla oss till.

Till viss del hänger dessa bilder ihop. Ägandet av kapitalet är mer koncentrerat än arbetet, så när kapitalinkomster växer gör även inkomstskillnader det. Om framförallt högutbildade personer har jobb som snarare än att ersättas av datorer kan kompletteras av dem, och om konkurrensen om låglönejobb även inkluderar de personer som är rätt matchade för jobb i mellanskiktet, kan teknologisk utveckling och globalisering bidra till växande inkomstskillnader.

För att reaktionen mot detta inte ska bli en vilja vända sig från sin omvärld, stänga sina gränser och försöka motverka omvandling på arbetsmarknaden som drivs av teknologiska framsteg, krävs noggrant tänkande och smarta svar. Ett ”race to the bottom”, med avreglerade arbetsmarknader och stater som tar mindre ansvar för omfördelning och trygghet, riskerar att bidra till ökat snarare än minskat missnöje.

Och det är här Richard Freemans förslag om ökat löntagarägande och mer vinstdelning kommer in.

Han menar att om kapitalet — maskinerna, datorerna, teknologin — kommer att fortsätta vinna mark på arbetskraftens bekostnad, ja, då måste arbetskraften få ta större del av kapitalets vinster.

Kanske klingar det hela ”löntagarfonder” — LO:s idé på 70-talet om hur både vinster och makt i näringslivet till större del skulle hamna hos löntagarna. Men snarare än 70-talssocialism så är Freemans förslag hämtat från amerikansk arbetsmarknad, som knappast är känd för sin socialistiska prägel eller starka arbetarrörelse.

Dessutom påminner det om något den tidigare alliansregeringen var nyfikna på. Förra våren tillsatte nämligen alliansregeringen den så kallade Entreprenörskapskommittén, som bland annat hade i uppdrag att utforma förslag för att öka just den typ av personalobligationer och liknande som Freeman vill se.

Inte heller är det något som är helt främmande för svenska företag. I Skanska är exempelvis idag 8 900 fastanställda världen över tillsammans den fjärde största ägargruppen. Freeman pekar även på att det ofta går bra för företag som underlättar för anställda att köpa aktier i företaget eller på annat sätt få del av dess vinster. Kanske för att personal lämnar företaget i mindre utsträckning och kan bli mer motiverade att arbeta hårt.

Så, kan löntagarägande och vinstdelning bidra till minskade inkomstskillnader och se till att fler får del av vårt växande välstånd, så som Freeman påstår? 

Kanske.

Förslaget har sina poänger, som att det bidrar till att sprida kapitalägandet eller åtminstone vinsterna som kapitalet genererar. Om kapitalet fortsätter att öka sin andel av de totala inkomsterna kan lösningar som åstadkommer detta bli viktiga.

Men det finns också brister med förslaget. Precis som Freeman själv påpekar kan det öka inkomstskillnaderna inom vissa grupper. En stor del av svensk sysselsättning finns exempelvis i offentlig sektor, som inte har några vinster att dela med sig av. Att företag med högutbildade tjänstemän skulle vara piggare på att anamma program för vinstdelning än vad restauranger och butiker med arbetarkollektiv skulle vara, känns också rimligt.

Dessutom skulle arbetslösa eller personer utanför arbetskraften av naturliga skäl inte gynnas på något direkt sätt. Och, som i fallet med Skanska, kan det vara ett system som främst fast anställda kvalificerar för. Skillnader mellan de med stark och svag etablering på arbetsmarknaden kan alltså förstärkas.

Det är också relevant att fundera på när, och vad som händer om, allt fler i arbetskraften ser sig mer som ägare av företaget de jobbar för snarare än som just arbetskraft.

Det är dock inte skäl nog att avfärda Richard Freemans idé om att hitta former för större ägande eller tillgång till kapitalvinster bland löntagare. Istället hoppas jag att den kan fungera som ett frö för nya utredningar, tankar och förslag inom LO och i andra delar av arbetarrörelsen.

Verkligheten förändras och, precis som Commission on Inclusive Prosperity skriver, behövs nya sociala och politiska institutioner för att se till att de framsteg vi gör och vårt växande välstånd delas av de många och inte bara de få.

 

 

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se