Stäng
blog-header
januari 19, 2015
Agneta Berge, bloggare
Foto: Yves Logghe/TT

Cameron attackerar facket – strejkrätten hotad

Förra helgen tågade Storbritanniens premiärminister David Cameron i Paris för yttrandefriheten. På hemmaplan utlovade han samtidigt kraftigt inskränkta fackliga rättigheter. Vinner hans konservativa parti the Tories i valet i maj kommer offentliganställda britter få se sin strejkrätt nästan helt begränsad.

Många som jobbar inom brittisk offentlig sektor har haft frysta löner sedan 2010, som en åtstramningsåtgärd i kölvattnet av den senaste ekonomiska krisen. Realt har lönerna därför sjunkit, för vissa med så mycket som 20 procent enligt Public and Commercial Service Union. Och missnöjet är stort. I höstas strejkade 200 000 offentliganställda mot nedskärningarna i offentlig sektor. Enligt brittiska Office for National Statistics kostade strejker dubbelt så många förlorade arbetsdagar år 2013 som året dessförinnan.

I stället för att lyssna till missnöjet och se det smarta i att låta människor ha en lön de kan leva på, är Camerons svar klassisk ”union busting”; ett hårt angrepp mot fackföreningsrörelsen och arbetskraftens rätt att organisera sig.

Oftast är det arbetsgivare som står för olika former av union busting. Men nu kommer den alltså från högsta ort. Bland annat vill Cameron ta bort förbudet mot att använda inhyrd personal för att täcka upp för strejkande arbetare. Det vill säga: Tories vill möjliggöra klassiskt strejkbryteri. Dessutom vill de införa begränsningar för strejkvakter och kräva att 40 procent av de som är fackligt anslutna – inte av de som röstar – har röstat ja till strejk innan den blir laglig.

Själv styr Cameron Storbritannien med drygt 36 procent av rösterna i ryggen, från ett röstdeltagande på 65 procent.

Fackliga representanter i Storbritannien kallar det en demokratisk kränkning och menar att det kommer bli praktiskt taget omöjligt för offentliganställda att strejka.

Det påminner på så sätt allt för väl om Spanien, där högerregeringens svar på de många demonstrationerna mot den hårda åtstramningspolitiken är att lägga munkavle på befolkningen, istället för att stimulera ekonomin.

Cameron motiverar sitt antifackliga utfall med att många av dessa offentliga yrken är för viktiga samhällsfunktioner för att det ska vara rimligt att låta de som arbetar strejka så mycket.

Och ja. Det är oerhört viktiga samhällsfunktioner som utförs i offentlig sektor. Om vi som samhälle kräver att de ska finnas, då är det inte bara i vårt egna intresse utan också vårt förbannade ansvar att se till att människor orkar utföra dem.

Att Tories i stället reagerar med indignation mot att förvägras dessa samhällstjänster så till den grad att de i det närmaste vill utradera offentliganställdas rätt att strejka är makalöst. Men tyvärr inte ovanligt. Här i Sverige såg vi en liknande reaktion från högerhåll så sent som i våras när tåganställda organiserade i fackförbundet Seko strejkade.

Hoppet står nu (än mer) till att Tories förlorar valet i maj. Tills dess hälsar jag med orden från min brittiska vän: Fack off, Cameron.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se