Stäng
blog-header
juni 26, 2015
Agneta Berge, bloggare
Foto: Ingvar Karmhed/TT

Barnfattigdomen är en skam

Min sysslings mamma tittade på mig och sa:

– Många barn får inte mer än ett mål mat om dagen nu.

Vi satt i eftermiddagssolen hos en vän till min familj som bor strax utanför Madrid. Jag hade frågat hur läget egentligen var i Spanien.

Läget var att många barn lever i familjer som är för fattiga för att ge dem tre mål mat om dagen. Läget var att skolor brukade ha offentligt stöd för att servera frukost till eleverna ibland, men att det, enligt min sysslings mamma, hade blivit indraget.

Två dagar senare åt jag middag hos min syssling. Vi kom, såklart, in på hur läget egentligen var i Spanien nu.

– Det är barn som inte får äta tre gånger om dagen.

Precis som sin mamma var hon så sorgsen när hon sa det. Sorgsen och skamsen. Det var känslan av att ens land sviker sitt folk. Av att det sviker sina barn.

Läget är att nästan var tredje spansk unge lever i ekonomisk utsatthet.

Det är vansinne.

Jag kom hem från Madrid lagom till midsommar. På flygbussen från Arlanda, när jag kände Sverige igen, tänkte jag att jag förstod dem. Att jag kunde föreställa mig sorgen och skammen över att ens land — ens på många sätt rika land — låter tusentals barn gå utan att få äta tre mål mat om dagen. Och tänkte: tack och lov att det inte är riktigt så illa här.

Vad jag inte visste då var att samma dag hade Försäkringskassan släppt en ny rapport om barnfamiljers ekonomiska situation. Fler än fyra av tio ensamstående kvinnor med barn lever i ekonomisk utsatthet. Det är nästan sex procentenheter fler än 2009. Inte i någon annan hushållstyp har den låga inkomststandarden spridit sig snabbare. Inte i någon annan hushållstyp är den heller så välspridd.

Jag tänker på en av min bästa vänner, utan högskoleutbildning och ensamstående mamma till två, är hon och hennes ungar tre av kropparna bakom den siffran? Herregud.

Vad jag inte heller visste då var att sex dagar senare skulle Stockholms stads Hållbarhetskommission släppa sin första rapport, ”Skillnadernas Stockholm”.

16 000 barnfamiljer i staden lever i relativ fattigdom. Det betyder att deras inkomster understiger 60 procent av medianinkomsten i Stockholm.

Det är 12 procent av alla Stockholmsfamiljer med barn — och de är inte jämnt utspridda över staden. I Rinkeby är siffran 42 procent. I Södra Ängby bara två.

Hållbarhetskommissionen berättar att 22 000 barn till och med lever i absolut fattigdom. Det betyder att inkomsterna i deras hushåll precis täcker — eller understiger — nödvändiga levnadskostnader.

22 000 ungar i min egen stad i absolut fattigdom.

Det är vansinne.

Jag tänker att vi väl ändå har bidrag som lyfter tillbaka människor över fattigdomskanten. Att vi som är så rika, så välmående på så många sätt, väl inte låter barn gå utan mat.

Eller gör vi?

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se