Stäng
blog-header
mars 22, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Yvonne Åsell/SVD/TT

Arbetslösheten är det stora samhällsproblemet – en snabbguide till sifferracet

Ju närmare valet vi kommer, desto oftare flyger siffror runt på hur det egentligen står till på svensk arbetsmarknad.

För att kunna hänga med i detta sifferrace — och på allmän begäran — kör vi en enkel genomgång av grundläggande arbetsmarknadsstatistik; av hur läget ser ut idag och har utvecklats över tid.

Inlägget är långt ifrån heltäckande vad gäller arbetsmarknadsstatistik, och den statistik som beskrivs speglar inte homogena grupper. Men många av de siffror som sprids kring arbetsmarknaden rör just det som tas upp nedan, varför en övergripande beskrivning som denna kan tjäna sitt syfte.

Till att börja med har vi hela befolkningen. I befolkningen är man antingen i arbetskraften eller inte. Väl i arbetskraften är man antingen sysselsatt eller arbetslös.

Arbetslösheten är ett mått på hur stor andel av arbetskraften som utgörs av arbetslösa. Det vill säga, antalet arbetslösa genom antalet personer i arbetskraften. Sysselsättningsgraden, i sin tur, är ett mått på hur stor del av befolkningen som är sysselsatt. Det vill säga, antalet sysselsatta genom antalet i befolkningen i samma åldersgrupp.

Så här hänger det ihop:

AKU-träd med arbetslöshet och syssgrad

När Statistiska Centralbyrån (SCB) redovisar statistik om arbetskraften görs det som standard i åldern 15-74 år. Dock är det kanske inte vårt primära mål att öka sysselsättningen bland 17-åringar och 73-åringar. En åldersgrupp som är vanlig att studera sysselsättningen i är därför 20-64 år, istället för 15-74 år. Det är framförallt i åldrarna 20-64 år vi är angelägna om att människor ska arbeta. Vi kan nog visserligen tycka att det är bra om folk jobbar även något efter 64 års ålder, kanske också under 20 år, även om vi i allmänhet vill att man ska studera, snarare än jobba, då.

Diagrammen nedan visar utvecklingen av antalet sysselsatta och av sysselsättningsgraden 20-64 år, från 1987 till idag. Dataserien består av månadsdata, och eftersom sysselsättning (och arbetslöshet) varierar över året beroende på säsong, så varierar den linje som kallas ”originalserie” relativt mycket på ett år. SCB räknar därför även ut säsongsrensade värden, som tar bort variationen för den normala säsongen. Även ett trendvärde beräknas.

Antalet sysselsatta 20-64 år (1000-tal), 1987 – 2014-02

antalet sysselsatat 20-64 år 1987-2014
Källa: SCB/AKU

Diagrammet visar tappet i sysselsättning under 1990-talskrisen, och därefter en trendmässig ökning i antalet sysselsatta, med undantag för en svag period i början av 2000-talet och tappet under finanskrisen som slog till 2008.

Men även befolkningen har växt. Som diagrammet nedan visar ser utvecklingen av sysselsättningsgraden, alltså andelen sysselsatta av befolkningen i åldersgruppen 20-64 år, därför inte inte likadan ut som av antalet sysselsatta.

Sysselsättningsgrad (andelen sysselsatta av befolkningen) 20-64 år (procent), 1987 – 2014-02

Sysselsättningsgrad 20-64 år 1987-2014
Källa: SCB/AKU

Sysselsättningsgraden sjönk dramatiskt under 90-talskrisen och än idag har vi långt kvar till nivåerna vi låg på innan den krisen. I slutet av 90-talet ökade sysselsättningsgraden, men sjönk något igen de första åren av 2000-talet. Sedan ser vi en stigande sysselsättningsgrad åren innan finanskrisen, men efter ett tapp under finanskrisen är sysselsättningsgraden ännu inte tillbaka på de nivåer som rådde när finanskrisen slog till. Faktum är att säsongsrensat är sysselsättningsgraden ganska exakt lika hög idag som den var i slutet av 2006.

Det kan också tilläggas att utvecklingen i huvudsak liknar den för gruppen 15-74 år: antalet sysselsatta har ökat, men sysselsättningsgraden är på samma nivå idag som 2006.

Vad gäller arbetslösa och arbetslöshet mäts det enligt internationell standard i gruppen 15-74 år, varför diagrammen nedan redovisas för den åldersgruppen. Tidsserien för diagrammen är kortare än ovan, nämligen från februari 2004 till februari 2014 (av ingen särskild anledning annan än vilken statistik jag hade relativt enkel tillgång till i skrivande stund).

Antal arbetslösa 15-74 år (1000-tal), 2004-02 – 2014-02

aku_dia3_1402

Källa: SCB/AKU

Antalet arbetslösa gick ner åren som föregick finanskrisen, när knappt 300 000 personer var arbetslösa som lägst. Under finanskrisen ökade antalet arbetslösa kraftigt. Över 100 000 fler personer i arbetskraften stod utan sysselsättning. Återhämtningen efter finanskrisen har dessutom varit relativt svag. Antalet arbetslösa sjönk till knappt 400 000 under 2011, men har nu stigit något och över 400 000 personer är arbetslösa idag.

Mönstret för arbetslösheten (alltså andelen av arbetskraften som är arbetslös) liknar det för antalet arbetslösa, som diagrammet nedan visar. Från 2006 sjönk arbetslösheten till runt sex procent innan finanskrisen slog till 2008, när arbetslösheten ganska snabbt steg till en bit över åtta procent. Återigen har återhämtningen efter finanskrisen varit svag och vi har en arbetslöshet som har parkerat sig på runt åtta procent sedan 2011.

Arbetslöshet (andelen arbetslösa av arbetskraften) 15-74 år (procent), 2004-02 – 2014-02

aku_dia4_1402

Källa: SCB/AKU

Som jag skrev inledningsvis är varken de arbetslösa eller de sysselsatta homogena grupper, utan det går att göra många nedbrytningar av statistiken som visar viktiga och intressanta mönster. En sådan nedbrytning görs nedan, nämligen på tiden som arbetslös.

Personer är arbetslösa olika länge, och ju längre tid en person är arbetslös, desto svårare har hen i allmänhet att få ett jobb. Exempelvis för att ens kunskaper eller nätverk blir gamla, eller för att arbetsgivare tror att så är fallet.

Diagrammet nedan visar antalet långtidsarbetslösa, definierat som de personer har varit arbetslösa i 27 veckor eller mer, under perioden 2007-2013. Återigen har åren som inkluderas påverkats av vilken data jag har haft enkel tillgång till.

Antalet långtidsarbetslösa (arbetslös 27 veckor eller mer) 15-74 år (1000-tal), 2007-2013

långtidsarbetslösa

Källa: SCB/AKU

Under finanskrisen ökade antalet långtidsarbetslösa kraftigt i ett slag, från att 72 300 personer var långtidsarbetslösa under 2008 till att 114 500 personer var långtidsarbetslösa 2009. Peaken nåddes 2010 med 138 200 långtidsarbetslösa personer. Sedan dess har antalet sjunkit något, men precis som med arbetslösheten ser vi en svag återhämtning efter finanskrisen och en ihållande mycket stor grupp långtidsarbetslösa. Idag är nära var tredje arbetslös långtidsarbetslös, mot knappt var fjärde innan krisen. Detta bidrar till att driva upp de totala arbetslöshetssiffrorna.

Bland de långtidsarbetslösa finns de som har varit arbetslösa mycket länge, över två år. Som det sista diagrammet för detta inlägg visar, är denna grupp över tre gånger så stor idag som den var de sista åren innan finanskrisen.

Antalet långtidsinskrivna/utan arbete mer än 24 månader 16-64 år, 1996-01 – 2014-01

Långtidsinskrivna respektive utan arbete mer än 24 månader, AMS Arbetsförmedlingen

Källa: AMS/Arbetsförmedlingen

Sammanfattningsvis har antalet sysselsatta ökat något sedan finanskrisen, men det har även befolkningen, så andelen av befolkningen som är sysselsatt är på samma nivå idag som 2006. Vi är fortfarande långt ifrån de nivåer i sysselsättningsgraden vi hade innan 1990-talskrisen och att höja sysselsättningsgraden, framförallt bland kvinnor och utrikesfödda, är en central uppgift de kommande åren.

Men det samhällsproblem som framstår som mest akut idag handlar om de arbetslösa. De har varit allt för många under allt för lång tid. Och de är ännu fler idag, än de var åren innan finanskrisen. Över 400 000 personer är arbetslösa och arbetslösheten verkar ha parkerat sig på runt åtta procent.

Därtill är över 120 000 personer långtidsarbetslösa, vilket är mer än dubbelt så många som innan finanskrisen, och över 60 000 personer som vill och kan jobba, har varit utan jobb i över två år.

Inte bara finns tusentals personliga tragedier bakom dessa arbetslöshetssiffror, särskilt när a-kassan är urholkad och arbetslöshet innebär fattigdom för allt fler. Utan arbetslöshet är även något av det som försvagar arbetskraftens kollektiva styrka allra mest. Om en stor del av arbetskraften är sysselsatt, har arbetskraften en starkare position på arbetsmarknaden, än om många är arbetslösa. Hög arbetslöshet gör det därför svårare att exempelvis upprätthålla trygga villkor och goda jobb.

Och dessutom ligger det en stor samhällsekonomisk förlust i arbetslösheten — i 400 000 personer som vill och kan men inte får jobba.

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se