Stäng
blog-header
september 20, 2015
Agneta Berge, bloggare
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Är du Uberiseringsbar, lille vän?

När vi spanar mot framtidens arbetsmarknad pratar vi gärna om vilka arbeten som kommer att datoriseras och inte. Robotarna tar våra jobb säger vissa medan andra ser produktivitetsvinster och mer fritid framför sig.

Vad många missar i siandet om arbetsmarknaden några decennier fram i tiden är dock hur den kommer att formas om i närtid. Och det är en utveckling som redan har fart.

Det börjar med algoritmerna. Allt fler människors arbetsdagar styrs i allt högre utsträckning av dem. De räknar ut exakt hur en arbetsplats ska bemannas för att följa dygnets, veckans och årets svängningar i efterfrågan på en vara eller tjänst. De kalkylerar ner på minuten hur arbetstiden ska fördelas mellan olika arbetsuppgifter.

I hemtjänsten. I butiker. På restauranger.

Arbetsgivare precisionsbemannar. Kunder förväntar sig att få vad de vill ha, när de vill ha det.

Och arbetskraften blir den formbara massa som ska se till att de olika sidornas krav fogas ihop.

Den flexibiliseras och stretchas. Klockas och böjs. Alltid är den tillgänglig, i stand by eller i jobb.

Tim O’Reilly är en teknikälskare som har grundat O’Reilly Media i USA. Nyligen skrev han om just denna utveckling på amerikansk arbetsmarknad på sajten ”What’s the future of work?”. Med det tillägget att han utöver algoritmer också skrev om appar.

För med teknikens ständiga erövringar är det numera inte bara algoritmer i händerna på en arbetsgivare som styr mångas arbetsdagar, utan också digitala plattformar och appar som helt skär bort arbetsgivaren ur ekvationen.

En biltransport är bara ett skärmklick bort med Uber. Städning i hemmet, någon som går ut med ens hund eller designar ens nya logotyp kan enkelt ordnas via sajter som TaskRabbit eller appar som AirTasker eller AskforTask.

På andra sidan den smarta skärmen står en ”armé” av arbetskraft, som det brukar beskrivas, ständigt redo att konkurrera om en nytt litet uppdrag.

I Storbritannien kallas det mikrojobb.

För vissa är det säkert härligt. Ett frilansliv, flexibla arbetstider, jobb när man känner för det.

Så låter Tom O’Reilly mest. Han ser frihet för arbetskraften som kan ställa sig till arbetsmarknadens förfogande via en liten app när andan faller på. Och kanske gör han det åtminstone delvis för att arbetsmarknaden i USA är en helt annan än den svenska.

För jag ser framförallt en direkt urholkning av den svenska partsmodellen på arbetsmarknaden och därmed av system vi vet gynnar oss väl.

Det centrala är nämligen precis detta att arbetsgivaren faktiskt plötsligt försvinner ur bilden. Därmed försvinner också allt det fiffiga som går att få ut av att de som köper och de som säljer arbetskraft sätter upp gemensamma långsiktiga spelregler för arbetsmarknaden. Som kollektivavtal, skaleffekter, ansvar och inflytande.

Snarare än arbetsgivare blir kunderna i denna värld uppdragsgivare. Snarare än anställda blir de som arbetar egenföretagare. Allt fler riskerar att hamna utanför gemensamma trygghetssystem.

Och apropå robotarna: om arbetsgivarna blir obsoleta, vem ska då ha intresse av att investera i all denna nya teknik som ska datorisera våra jobb?

Fackföreningsrörelsen har under en tid brottats med frågan om arbetskraftens flexibilisering. Det är svårare att organisera folk längs traditionella linjer när de till följd av ständigt otrygga jobb ofta byter bransch. Och för varje bit av flexibilitetsönskan som arbetsgivaren lyckas föra över på arbetstagaren förs makt över i motsatt riktning.

Och nu denna app-verklighet.

Hittills är det transportarbetarna som på allvar fått känna på apparnas intåg. Taxibranschen blir ju numera effektivt löne- och villkorsdumpad av svarttaxiverksamheten i Uber.

Men vi har ingen anledning att tro att det ska stanna där. Istället har nog det vi idag kallar sms-anställningar snart bytt namn till app-jobb.

Så det är här, i applikationernas tangents riktning, som fackföreningsrörelsen hittar sin närmast förestående utmaning. Vilka jobb riskerar att Uberiseras härnäst? Vilken yrkesgrupp riskerar att tvingas till ännu en ytterlighet av otrygghet, oförutsägbarhet och maktlöshet?

Och kanske än viktigare: ligger algoritmernas och apparnas hävstång nödvändigtvis hos arbetsgivaren eller kunden? Eller kan det också gå att placera makten från de fantastiska tekniska framstegen i arbetskraftens händer?

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

Sök på Politism.se