Stäng
blog-header
augusti 8, 2014
Agneta Berge, bloggare
Foto: Henrik Montgomery/TT

Allt Gudmundson glömde berätta inför valrörelsen

”Allt du behöver veta inför valrörelsen” heter en text från Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsons tidigare i veckan. Gudmundson går igenom de ”vanligaste påståendena” i syfte att punktera dem och texten har fått runt 8 500 interaktioner i sociala medier.

För att visa att alliansens jobbpolitik fungerar skriver Gudmundson helt riktigt att över 250 000 fler är sysselsatta idag än när alliansregeringen tillträdde. Men vad han inte nämner är att även befolkningen har växt och att sysselsättningsgraden, det vill säga andelen av befolkningen som är sysselsatt, är i princip lika hög idag som då (se diagram nedan).

Gudmundson lyfter dessutom att alliansen har nått den magiska sysselsättningsgraden 80 procent i åldern 20-64 år ”sedan länge”. Även detta stämmer. Men att 80-procentsstrecket nåddes tidigt 2007 är möjligen inte enbart alliansens förtjänst. Och sedan finanskrisen har sysselsättningsgraden inte nått tillbaka till denna nivå, även om den inte ligger långt under, som diagrammet nedan visar.

Sysselsättningsgrad-20-64-år-1987-2014

Som argument mot påståendet att långtidsarbetslösheten har bitit sig fast pekar Gudmundson på att Eurostat visade i våras att Sverige har lägst andel långtidsarbetslösa i Europa.

Men att andra har ett större problem gör inte att vårt försvinner. Tyvärr.

Och faktum är att långtidsarbetslösheten ökade i och med finanskrisen och inte har sjunkit tillbaka till nivåerna som rådde dessförinnan. I en rapport från i våras skriver Finanspolitiska rådet att det finns anledning att oroas över detta, eftersom det kan ge upphov till varaktigt högre nivå på arbetslösheten.

Vad gäller skattesänkningarna skriver Gudmundson att Finanspolitiska rådet konstaterar i en rapport från 2013 att ”‘de största inkomstökningarna äger rum hos dem som har allra lägst inkomst’, och att den tiondel som har lägst inkomst ‘får en relativ inkomstökning som är ca tre gånger så hög som för övriga grupper'”. Han menar alltså att det inte är i huvudsak de rikaste som har gynnats av skattesänkningarna, som framförallt utgörs av jobbskatteavdraget.

Problemet är bara att citaten Gudmundson lyfter från Finanspolitiska rådets rapport är rådets beskrivning av resultat som regeringen och Finansdepartementet har presenterat. Om dessa resultat skriver rådet följande: ”Vår analys ger betydligt mindre positiva effekter av jobbskatteavdragen på inkomstfördelningen än de som publicerats av regeringen” och ”Det är inkomsttagarna högre upp i fördelningen som vinner mest på höjt avdrag och som förlorar mest på sänkta avdrag. Detta är centrala skillnader mot regeringens analys”.

Vidare menar Gudmundson att skatteintäkterna har ökat, trots de kraftiga skattesänkningar som alliansen genomfört.

Men trots att den genomsnittliga kommunalskatten har höjts något sedan 2006, så har de totala skatteintäkterna minskat, vilket jag har skrivit om tidigare (varav en gång till en annan ledarskribent på högersidan, nämligen Erik Helmerson).

Om det offentliga åtagandet ska kunna bibehållas på dagens nivå (som dock är undermålig), menar dessutom Konjunkturinstitutet att skatterna behöver höjas med 120 miljarder kronor till år 2018. Men detta nämner inte Gudmundson, utan skriver att skatterna om något borde sänkas mer.

Gudmundson uppger sig vilja skriva om allt vi behöver veta inför valrörelsen. Men han lägger tyvärr snarare ut dimridåer istället för att ta kål på vad han verkar anse vara ”klyschor, plattityder och de löst grundade anklagelser”.

Eller som LO-ekonomen Torbjörn Hållö formulerade det på Twitter:

Om bloggen

Agneta Berge är nationalekonom och tidigare utredare på LO. Hon skriver gärna om skatter, inkomstfördelning och det mesta som har med arbetsmarknaden att göra. I övrigt gillar hon systerskap och separatism.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se