Stäng
blog-header
april 5, 2017
Elisabeth Lindberg, skribent
Nya Karolinska Solna, NKS i Solna. Foto: Jessica Gow/TT

Privatiseringarna – Ett svenskt haveri

Vi pratar ofta om att förändringar går så snabbt nuförtiden. Helt plötsligt är sjukhusen privatiserade och skolorna fyllda av elever med glädjebetyg. Saken är den att förändringarna är så små och sker så gradvis att vi knappast märker dem medan de pågår. Vi ser bara resultaten när de får effekt.

Förra veckan släppte Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) en rapport av Per Molander, tidigare generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen och författare till den utmärkta boken ”Ojämlikhetens anatomi”.

Rapporten är ett dokument över ett svenskt haveri.

Allt ifrån skolvalet, premiepensionerna, privatiseringarna i vården, korruptionen i assistansersättningarna och socialförsäkringarnas urholkade nivåer. Att pressa den offentliga välfärden till att anta privatmarknadens former har varit långt ifrån smärtfritt.

Ungefär lika sunda som en supermodells dietrekommendationer inför modeveckorna.

Laura Hartman var den första som uppmärksammade luftslottet som skapats både av borgerliga och socialdemokratiska politiker (Torbjörn Nilsson skriver bra om det här). Hennes rapport för Studieförbundet Samhälle och Näringsliv (SNS) blev så bespottad av näringslivet att hon tvingades sluta som forskningschef för SNS. Ingen vill bli av med marknadsandelar man kämpat till sig under decennier.

Vi måste borra ner oss lite i detta. Vad hände egentligen under 1990- och 2000-talet i Sverige? Före detta statsrådet och folkbildaren Bengt Göransson skriver i sin bok ”Tankar om politik” till en början om hur medborgaren avskaffades. När det samhällsekonomiska läget försämrades med 1990-talskrisen började begreppet skattebetalaren florera. Skattebetalaren vill ha valuta för sina pengar. Skattebetalaren kan inte avkrävas för mycket för att bekosta andras dyra välfärd. Skattebetalaren blev så småningom kunden. Kunden som genom sin konsumentmakt kan kräva sin rätt.

Där ligger också ett av de problemen som Molander uppmärksammar i sin rapport: för samhället finns vissa värden som måste vägas mot de eventuella vinsterna av privatiseringar och marknadsstyrning. Det var bara det att den avvägningen aldrig verkar ha gjorts. Frågan är om inte de senaste 20 åren innehåller ett rekord i ogenomtänkta reformer.

Konflikten mellan likvärdig välfärd och privatiseringar blir ofta också en fråga om ekonomi. Eller som Göransson skriver: ”ingen affärsman är så galen att han låter sin butik gå i konkurs därför att det skulle gynna kunderna”. Marknaden gynnar dig så länge det går att tjäna pengar på dig. Men går skolan i konkurs är det inte marknadens problem vad som händer med din utbildning. Du var väl inte lönsam nog.

Per Molander skriver i ”Ojämlikhetens anatomi” att om en social jämvikt mellan människor störs av att en grupp får betydligt större makt på bekostnad av en annan finns det ingen naturlig kraft som för samhället tillbaka till den tidigare jämvikten. Kort sagt, välfärden skapar bara jämlikhet om den är utformad för att göra det. Pensionssystemet är ett klockrent exempel på när offentliga system snarare ökar ojämlikheten. Skolan likaså.

Socialdemokraternas favoritbegrepp ”ordning och reda” löser inte ojämlikhetsproblemet så länge det handlar mer om att kontrollera privata utförare än att göra om systemen i grunden. Kontroll leder snarare till att vi leds in i ett planekonomiskt tänkande där varje detalj måste granskas till en enorm kostnad för verksamheterna.

ESO-rapporten har fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Kanske för att det skämtsamt har sagts att den placerar Per Molander till vänster om Vänsterpartiet. Det kan också bero på problembeskrivningar av slaget ”till de negativa effekterna hör budgetbelastning, kvalitetsproblem och ökad risk för korruption”. Sådant som skapar tråkig stämning på Storgatan 19 där Svenskt Näringsliv håller till.

Lite svinn får man ju ta.

Om bloggen

50 nyanser av pengar är en blogg om ekonomi och politik. Skriver gör Elisabeth Lindberg.  

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler