Stäng
blog-header
juli 6, 2017
Elisabeth Lindberg, redaktör
Professor Joseph Stiglitz gästade socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen. Foto: Janerik Henriksson/TT

Ojämlikhet har blivit den nya feminismen

Stjärnekonomen Joseph Stiglitz står på scenen i en skolaula i Visby och berättar varför löften om allt marknadens osynliga hand skulle åstadkomma inte blivit verklighet.

”Den osynliga handen är osynlig därför att den ofta inte existerar.”

Marknaden belönar människor allt mer ojämlikt just därför att den tillåts göra det. Politiken skulle kunna gripa in och förändra fördelningen men låter bli. Ungefär det verkar vara Stiglitz huvudbudskap.

Finansminister Magdalena Andersson (S) som också talar på seminariet pekar även hon på den ojämlika utvecklingen mellan olika gruppers inkomster. Ojämlikhet verkar ha blivit den nya feminismen. Något det är relativt lätt för alla politiska partier att prata om. Titta bara på Liberalernas försök att prata klass.

Att debatten hamnar där är både livsfarligt och livsviktigt för socialdemokratin. Livsfarligt för att ju mer Socialdemokraterna låter bli att göra det Stiglitz menar behövs desto större sannolikhet att de förlorar chanserna att skapa det samhälle de säger sig kämpa för (och de väljargrupper som behöver dem som Eric Rosén skrivit om tidigare). Frågan om klassklyftor får absolut inte avpolitiseras.

Men också livsviktigt. När Theresa May i Storbritannien försökte börja tala till ”de många och inte de få” öppnade hon för portarna för en debatt om ojämlikhet. En debatt Labour vann för att den fördes på deras planhalva. Börjar alla prata klass i Sverige har socialdemokratin ett övertag som inget annat parti.

En av de mer intressanta aspekterna som Stiglitz lyfte var omfördelning av det som direktöversatt kallas ”marknadsinkomst”. Den inkomst som en person anses vara värd på arbetsmarknaden eller avkastning från kapital man äger. Det kan till exempel handla om låglönejobb (något Stiglitz avråder från) och förmögenhetsfördelning. För att minska klyftorna i samhället kan man inte bara mixtra med skatter och bidrag. Man måste även förändra själva sättet marknaden belönar människor olika. För enligt Stiglitz är detta inte givet utan avgörs av politik.

Det är detta som är att gripa in. Att staka ut en annan utveckling än den vi har i dag. Även denna utveckling stakades ut en gång av andra politiker med andra ideal. Passivitet straffar sig. Men Magdalena Andersson har faktiskt chansen att vara aktiv. Nu mer än någonsin när en valrörelse står inför dörren.

För tre år sedan bjöds ekonomen Thomas Piketty in till Almedalsveckan av LO och Socialdemokraterna. Då var dåvarande ekonomisk-politiska talespersonen Andersson tydlig med att hon inte tänkte göra Pikettys ojämlikhetsforskning till skarp politik. I dag menar hon att ojämlikheten är den stora knäckfrågan. Om tonen kan förändras på det sättet finns det hopp.

Man måste komma ihåg att har man chansen att förändra sakernas tillstånd och låter bli tackas man inte av någon. Förändrar man i rätt tid kan påverka människors livsvillkor i generationer framöver.

Om bloggen

50 nyanser av pengar är en blogg om ekonomi och politik. Skriver gör Elisabeth Lindberg.  

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler