Stäng
blog-header
oktober 11, 2016
Politism, redaktion
Bengt Holmberg, som tillsammans med Oliver Hart tilldelas Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Foto: Steven Senne/AP/TT

Ekonomipristagarna kan lära oss om vinst i välfärden

Det sägs ofta att man får vad man betalar för. Men hur vet man egentligen vad det är man har betalat för? På måndagen presenterades det så kallade Nobelpriset i ekonomi och i år är pristagarna två ekonomer som försökt svara på den frågan.

Oliver Hart och Bengt Holmström har forskat i kontraktsteori och bland annat visat svårigheten att skriva kontrakt mellan två parter med väldigt olika incitament. Exempelvis kan ett visst landsting som har uppdrag från sina medborgare att tillgodose behovet av sjukvård få betala 6 000 kronor för ett par strumpor från ett vinstmaximerande företag. Något har uppenbarligen inte gått enligt kontraktet.

Partiledardebatten i SVT:s Agenda satte också fingret på något som går att relatera till Hart och Holmströms forskning. Formen spelar roll. Särskilt de borgerliga partiledarna ville gärna framhålla att innehållet – och självklart vinsten – är det som räknas. Men kokar vi ner formen till själva upprättandet av ett kontrakt är det ganska uppenbart att det påverkar vilken kvalitet innehållet i relationen mellan köpare och säljare får.

Hart och Holmström visade i forskningsrapporten ”A Theory of Firm Scope” från 2008 hur form även påverkar incitament. En chef för ett välfärdsföretag med hundratals vårdcentraler eller ett skolföretag med ett flertal stora skolor kommer vilja maximera nyttan för hela koncernen – men strunta i varje enskild enhet. Om en enskild skola går i konkurs spelar väldigt liten roll. En chef för den lilla enheten kommer i sin tur vilja maximera sin egen verksamhet utan tanke på helheten. Där finns förklaringen till att det blir lönsamt att behandla snuva på vårdcentralen.

Situationen är enkel så länge två parter som vill fördela något mellan sig vet ungefär lika mycket om varandras verksamhet, har liknande incitament och litar på att kontraktet fullföljs. Nirvana uppstår när enheterna dessutom är överblickbara och lätta att mäta och prissätta.

Problemet är att verkligheten är full av brister och ofullständig information. Äldre privata skolor eller sjukhus är ofta uppbyggda som stiftelser. Där har ledningen överblick över verksamheten och kan lätt ”skriva ett kontrakt” med sina elever eller patienter om vad de kan förvänta sig. Nyare motsvarigheter är ofta aktiebolag och har sitt främsta kontrakt gentemot sina aktieägare. Det ger en helt annan incitamentsstruktur.

Vi måste förstå att kontrakt avgör vilka incitament som får styra välfärden och därmed vilka behov som tillgodoses. Innehållet i välfärden utan en diskussion om formen är som att gå på lina utan skyddsnät. Partiledardebatten var till stor del en lindans.

Resultatet blev väldigt svajigt.

Elisabeth Lindberg.

Om bloggen

50 nyanser av pengar är en blogg om ekonomi och politik. Skriver gör Elisabeth Lindberg.  

Sök på Politism.se