Stäng
blog-header
januari 18, 2017
Elisabeth Lindberg, redaktör
Tack och hej! Theresa May leder britternas EU-utträde. Foto: Matt Dunham/AP/TT

Efter Brexit – hur sannolik är en ”Svexit”?

Finns det en grogrund för en svensk exit ur EU, en så kallad Svexit? När den brittiska premiärministern Theresa May lanserade vägen framåt för Brexit fanns det element som skulle kunna locka med Sverige ut ur unionen.

Statsvetaren Göran von Sydow, som forskar vid Svenska institutet för europapolitiska studier (SIEPS), menar att EU:s framtid beror på vilken väg de olika medlemsländerna tar.
– Hur EU utvecklas närmaste åren kommer påverka EU-opinionen. Blir EU lika med eurosamarbetet är det inte säkert att Sverige känner sig lika hemma i EU längre.

Än är det oklart vad resultatet av Brexit blir. Förhandlingarna har officiellt sett inte börjat än även om det säkert pågår en del så kallad tyst diplomati. Theresa May verkar dock se ett frihandelsavtal med EU som vägen framåt. Den typen av lösare avtal i motsats till EU:s tendens till federalism kan ge anledning till en ny debatt om EU-medlemskapet även i Sverige.

Det var knappast förvånande att det blev just Storbritannien som drog sig ur EU. Om det någonsin skulle hända var oddsen bra för att öriket med sitt problematiska förhållande till Europa skulle gå först. Men en tidigare oanad följd kan bli att fler nordeuropeiska länder snarare än sydeuropeiska följer exemplet. För fem år sedan pratade vi om Grexit. Nu är det snarare Nexit (Nederländerna), Frexit (Frankrike) och Dexit (Danmark) som florerar.

Ekonomiskt hänger Norden mest naturligt ihop med Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Österrike. Sannolikheten att de här länderna fortsätter samarbeta och handla med varandra är större än bråken efter Brexit-omröstningen antyder.

Samtidigt finns en livlig EU-debatt i Europa. Inte minst i kärnlandet Tyskland. De två giganterna, sociologerna Jürgen Habermas och Wolfgang Streeck står på varsin sida i frågan om i vilken riktning EU borde gå. Å enda sidan vill Habermas se ett federalistiskt EU där det mesta av det europeiska beslutsfattandet flyttas till EU:s institutioner. Å andra sidan Streeck som inte tror att demokratin egentligen kan lämna nationalstaten bakom sig. Resultatet blir att makten hamnar för långt från väljarna, vilket i slutändan gör den icke-legitim. De rika och mäktigas incitament att stärka sina positioner gentemot varandra blir större än stödet för demokratin.

Man kan hävda att EU är felkonstruerat. Marknaden har fått övertaget över demokratin. Kriser blir bestående tillstånd på grund av orörliga strukturer. Som väntat skapar det spänningar inom unionen. EU kan straffa Sydeuropa för finansiella underskott orsakade av tyska och franska banker, men förmår inte ge sanktioner åt Rumänien för diskrimineringen av romer eller Polen och Ungern för flyktingmotståndet.

Göran von Sydow pekar på att det under lång tid har funnits en latent EU-skeptisk opinion i Sverige som hela tiden varit större än representationen i riksdagen. En ny EU-debatt blossar upp om glappet mellan opinion och representation uppmärksammas av väljarna.

I början av 1990-talet dominerade den politiska analysen att marknaden blivit global och att demokratin därför behövde följa efter. I efterspelet efter EU:s misslyckanden med att hantera sina kriser och stärka demokratin i sina medlemsländer börjar den analysen vittra sönder. Snart 28 år efter Berlinmurens fall är EU som vi känner det på väg bort. Det blir kanske aldrig en renodlad Svexit. Men att det inte skulle finnas alternativ till dagens EU-medlemskap är högst otroligt.

Inget varar för evigt.

Om bloggen

50 nyanser av pengar är en blogg om ekonomi och politik. Skriver gör Elisabeth Lindberg.  

Sök på Politism.se